Efter att ha testat min pH-balans i kroppen finns det ingen tvekan om att jag är sur. JÄTTESUR är jag! :D

 

För tre, fyra dagar sen började jag lassa in med bikarbonat och sen dricker jag citronvatten så det sjunger om det. Det kan ta 3-6 månader att "avsura" kroppen, men olika saker kan man märka nästan direkt. För min del märker jag att jag nu kan känna mig tom i magen utan att ha behovet av att äta. Tidigare kände jag mig alltid hungrig när den känslan kom. Och så kissar jag stup i kvarten - utan att blåsan egentligen är full. Det är ett typisk avgiftningssymptom. Med andra ord ett positivt symptom.

 

Man kan avsura sig med citronvatten, pH-kalk. magnesium/kalcium, Aloe Vera, bikarbonat och säkert många andra saker. Kosten betyder självklart också mycket. Många blir sura efter en antibiotikakur och sen hämtar aldrig kroppen sig igen (något man inte märker där och då) och så kommer små åkommor (eller stora åkommor) smygande som man inte förstår varför man får.

 

 

 

 

 

 

1. Jag är 52 år gammal. Jag har växt upp med att det finns kvinnligt och manligt. Det betyder inte att jag inte anser kvinnor och män som jämdställda. Jag väljer i vilka situationer jag skojar om kvinnliga och manliga "egenskaper" - trots att jag SKOJAR om det. Skall dock försöka skärpa mig och sluta med det, då det tydligen finns de som inte tar jämdställhet som något naturligt och som uppenbarligen får svårt att förstå att man kan använda humor som vapen.

 

2. Jag har och har aldrig haft jämnåriga vänninnor som har betett sig lika jämndställt som mig. Jag anser mig före min tid. Dock får jag medge att jag har utnyttjat mäns sätt att se på kvinnor när jag var yngre. När det var till min fördel. ;D

 

3. Jag har inga begränsningar vad gäller hur jag lever som kvinna (sorry! Jag menar självklart: HEN).

 

4. Hela den här jävla debatten och tjafset som pågår i blogg-världen gör mig kräkfärdig. Jag förstår poängen, men inte tillvägagångssättet. Jag tycker provokation gör mer skada än nytta och det finns bättre sätt att "väcka" folk på.

 

5. Om föräldrar vill klä sina döttrar i rosa och sina pojkar i blått, så låt de göra det. Det är inte rosa på en tjej som gör att hon senare i livet inte tar för sig som hon borde. Då är man verkligen ute och cyklar. Dock bör man låta bli att klä henne i rosa om hon själv inte gillar färgen.

 

Äsch. Jag kan skriva flera mil om detta, men jag ORKAR bara inte. Häng dock inte ut mig för att jag skojar om könsroller med min dotter. Dessutom försökte jag få henne att berätta vart hon var på ett listigt sätt och det funkade (och hon visste mycket väl att det var det jag gjorde). Min dotter känner mig. Min dotter är mycket självständig och har en mycket bra självkänsla. Hon verkar inte ha några spärrar på vad män eller kvinnor kan eller inte kan. Jag tycker det säger det mesta. Hon växte upp med mig.

 

Nu skall jag fortsätta med min kvinnogöra. Putsa fönster. ;D

Placebo-effekten gillar jag. Tillfrisknar man på grund av placeboeffekten har man först tänkt sig sjuk eller förblivit sjuk för att man tänker fel och det enda man behöver är att tänka sig frisk igen. Men det är inte alltid så lätt och då skall man ha ett "tänka-sig-frisk"-piller, med andra ord ett placebo-piller.

 

Inget fel i det. Synd bara att det inte anses som normalt. För det är det. Det är helt normal att behöva tänka sig frisk och det är inte onormalt att behöva hjälp på traven.

Fy sjutton vad jag mår dåligt. Jag är ju en sån som testar alla möjliga kosttillskott i hopp om att bli av med åkommor pga kvicksilverförgiftning.

 

Omega 3 är toppen. Dubbel dos i tre månader och sen normal högsta dos efter det resulterade i att hälften av håret jag hade tappat kom tillbaks.

 

Magnesium reglerar min mage och sömnen är betydligt bättre.

 

D-vitamin, K2, askorbinsyra, MSM och kolloidialt silver tar jag och växlar mellan Selen och Zink och inbillar mig att det är bra. Och nu då? Varför mår jag skit? Jo, jag har gett mig in på en tiodagars avgiftningskur med Zeolit. Den skall vara superb på att fånga upp tungmetaller i kroppen. (Jag orkar inte gå in på att förklara om de olika kosttillskotten. Googla eller läs mer här: http://www.hightechscandinavia.se/).

 

Jag är yr, illamående, okoncentrerad, icke-stresstålig, nära panikattacker och om någon säger "Buh!" till mig nu tror jag att jag kommer att börja gråta.

 

Tio dager. Jag är på femte dagen. Jag skall nog stå ut och om jag gissar rätt är det värst i dag, mitt i kuren.

 

Jag behövde vräka ur mig bara. Tyck inte synd om mig. Jag HATAR när folk gör det. Däremot får ni gärna visa empati och det görs bäst om man säger: "Heja Svorskan!". För jag SKALL bli så frisk som jag kan bli och detta är en piss i Mississippi om man jämför med allt "mående" jag har haft genom åren.

 

Heja! Heja!

Det är lätt att tro att alla svar vi har i dag är de rätta svaren. Men så har det alltid varit. En gång i tiden var människan säker på att jorden var platt och hånlog av påstående att den skulle vara rund.

 

På 50-talet blev vi intutade med att fett gör oss feta. I dag vet man att det är kombinationen av kolhydrater och fett som gör oss feta. (Självklart också ett totalt för högt energiintag, men det är ett annat ämne). Fett blir till fett lika lite som mjölk blir till mjölk för en ammande mamma.

 

Hudcancer ökade (och fortsätter öka?) och dagens "sanning" är att vi solar för mycket. Men samtidigt som vi började sola hade vi börjat med hudlotion och solkrämer med alla möjliga konstiga saker i. Vad är farligt? Att sola eller kombinationen? Eller rent av allt vi smörjer in oss med? Kanske är solskyddsfaktor cancerframkallande i sig?

 

Vi är många som har upplevt att bli urlakade, utbrända och "gått i väggen". Varför det? Har vi verkligen ett så mycket mer stressigt liv än förr i världen? Eller har vi blivit sämre på att hantera våra liv? Varför har vi det? Är människan på väg att bli dummare? Eller kan det rent av vara så att vi får i oss saker som försämrar vår förmåga att hantera stress? Något som tar ifrån oss orken? Hur påverkar vår förvaring av mat i plast (hård och mjuk) oss över årtionden? Vad med mikrovågsugnen, gör den något med maten som vi inte känner till? Tjernobyl-olyckan var så länge sen att nu borde det snart komma rapporter om allt som tog och tar skada skulle man tycka?

 

Värdena i vad vi äter som frukt, grönt, kött och fisk är inte samma som förr i världen. Kraven har sänkts vad gäller vitaminer och mineraler samtidigt som ribban har höjts vad gäller hur mycket skit vår mat får innehålla.

 

Allt hänger ihop nånstans. Det finns inte ETT svar på alla bokstavskombinationer och utbrändhet. Och tro för all del inte att det går att skilja på psyke och det fysiska. Om inte de två sakerna hänger ihop skulle det inte gå att (rent fysisk) svälja ett piller för att sen (rent psykisk) kunna må bra.

 

Vart jag ville med detta inlägget? Egentligen inte så mycket som det kan verka. Jag vill bara att folk skall lära sig tänka själva. Inte svälja allt vi är hjärntvättade att tro, men ifrågasätta och vara ödmjuka inför att det kan finnas andra sanningar än vad vi har lärt oss.

Jag har inte riktigt förstått allt snack om genus när man uppfostrar barn, men har greppat att det är mig det är "fel" på.

 

Men kanske inte? Kanske jag bara ligger ett steg före? För när det kommer till vad man borde och inte borde göra känner jag mig rätt fri.

 

När dottern var 4-5 år fick hon för sig att hon ville ha alla kläder bak och fram och jag lät henne. På dagis tyckte de det var jätteroligt att hon fick för mig. Jag tröttnade dock efter en vecka eller två och sa till dottern: "Skall vi fortsätta med detta får du ha skorna bak och fram också". Då vände hon på "steken". ;) Jag ville att dottern skulle ha kort hår, hon ville ha långt. Jag tyckte hon kunde klä sig mer busigt, alternativt punkigt. Hon ville ha mjuka tjej-kläder.

 

Att inte bry sig om vad andra tycker och tror och låta barn vara barn är så självklart för mig att jag blir förvånad när föräldrar sätter gränser som i mina ögon är utan betydelse. Det gäller normer och det gäller genustänk. Det är nog därför jag inte riktigt förstår, för mig är det naturligt. Inget man behöver kämpa för.

 

Därför förstår jag inte all upprördhet och "stå-på-dig"-attityder. Kan man inte bara själv göra så som känns rätt? Och sen smittar det av sig på omgivningen? MÅSTE man verkligen gapa och skrika och göra så stort nummer av det?

Jag håller på med något som skall avgifta kroppen. Typ detox. Om det är DET som gör att jag mår som jag mår, så är det värt det. I annat fall är det inte värt att må som jag gör just nu.

 

Har småvärk i kroppen, känner mig trött, men samtidigt härligt avslappnad och har inga problem med att gå långa promenader, träna och jobba. Konstig känsla. Jag är nog som befarad kvicksilverförgiftad - bland annat. Och sur. Inte jag, men kroppen. :D

 

Får se när jag kommer ut på andra sidan om detta var den underverksmedicinen kroppen behövde.

Jag hatar, verkligen HATAR att handla på dagar som denna när det är fullt med stressade människor i matvaruaffären. Det kryper i kroppen på mig. Men i dag försökte jag medvetet att "stänga av" och inte låta mig påverkas.

 

Jag lullade runt i affären och hittade massor med god och bra mat. Som väntat var det jättelång kö när jag kom till kassan, men sånt bryr mig inte. Jag har lärt mig att njuta av stunden och lägga den tiden på att fundera eller nyfiket kolla in människor runt om mig.

 

En äldre dam (ännu äldre än vad jag är ;)) stod bakom mig i kön med tre varor i sin korg. Så jag sa att hon kunde gå före mig. Hon blev så uppenbart glad - inte för att hon VILLE gå före, för som hon sa har hon all tid i världen, men hon blev glad för vänligheten. Vi började prata om vilket underbart väder det är ute i dag. Sol och nästan vindstilla (resten av folket i Skåneland klagar över att våren inte har kommit än).

 

Man får ju mer tillbaks än vad man ger vid såna tillfällen. Och om det är en suring man låter gå framför en i kön kan man tänka att då kanske man underlättade dagen för den personen.

 

Det är nästan så att jag vill ta en shoppingrunda till!

Jag gillar att läsa nyheter och annat andra ställen än i dags- och veckotidningar utan att det för den sakens skull blir för långrandigt och tråkigt. Om det har en annan infallsvinkel än vad man vanligen ser i media är chansen stor att jag fastnar.

 

Just nu har jag snöat in på hälsogrejs:

vaken.se (särskilt under fliken "miljö & hälsa")

 

mentoronline.se (mycket affärsgrejs, men ibland kommer det guldkorn om annat)

 

2000-taletsvetenskap.nu (mycket om mat, hälsa etc)

 

..och så bara MÅSTE jag tipsa om en sida där man kan köpa hälsokostgrejs för billigaste pengen i skandinavien. De utlovar hittelön om du hittar någon som säljer billigare. Jättesnabba leveranser har de också och de finns på Facebook där man kan hitta massor av info om man är intresserad av sånt (nej, jag är inte sponsrad :D):

 

High Tech Scandinavia AB.

 

När man läser annorlunda/avvikande åsikter som går emot vad myndigheter och myndighetspersoner (som till ex läkare) tycker, så brukar jag försöka ha ett öppet, men kritisk sinne. Det är inte lätt. Ibland är jag (antagligen) för kritisk och andra gånger är jag naiv. Men det vidgar mina vyer och DET är kul. Kunskap är roligt när man inte känner att det måste finnas en facit och att man inte bestämmer sig för att det enbart finns EN sanning.

Alltså, om Karolinska Universitetssjukhusets livsstilsmottagning är sponsrad av ett läkemedelsföretag börjar man ju fundera.

 

Mina funderingar resulterade i en framtida skepsis mot att skänka pengar till forskning. Tänk om de också får pengar från läkemedelsföretag? Det är ju som Kostdoktorn skriver att "man biter inte den hand som föder en". Med andra ord kommer jag inte att skänka en krona till någon forskning (cancer, hjärt/lung etc) som inte kan garantera mig att de inte får pengar från läkemedelsföretag eller andra som kan ha ekonomiska intressen av resultatet av forskningen. Den typ av forskningsresultat är noll värt. Synd.

 

Och synd att vi lever i ett samhälle där vi TROR vi får veta sanningar när så inte är fallet.

I min almanacka på jobbet finns det visdomsord varje vecka. Denna veckan står det:

"Livet är som att cykla, för att hålla balansen måste man vara i rörelse. Albert Einstein". Och det är så sant så sant. I dag verkar de flesta stressa för att bli klara med sina måsten för att sen inte göra något alls. Dvs de trampar på som attan på sin cykel för att sen ställa ifrån sig cykeln ett tag. Varför inte trilla iväg med cykeln och njuta av livet under tiden istället? Kolla utsikten och prata med de som cyklar vid sidan om? Det är en konst det där, att leva MEDAN man lever och att njuta av det under tiden.

 

Det är först när man kan den konsten som man känner sig lycklig - ibland.

 

Kvinnodagen? JAG behöver ingen egen dag. Om inte det är för att FIRA kvinnan? För att vi är så underbara, unika och alldeles fantastiska? Men det är inte det dagen är till för efter vad jag har förstått.

 

Döp om "kvinnodagen" till "jämställdhetsdagen" eller "låt alla respektera varandra"-dagen. Sluta tjafsa om kvinnor hit och kvinnor dit, det blir bara fel i huvudet på folk. Tjafsa istället om att vi alla skall respektera och vara snälla mot varann, oberoende av kön.

 

Jag känner mig stor och stark. Jag blir bemött med respekt och blir jag det inte säger jag antigen ifrån eller så rycker jag på axlarna och går vidare. Nästa gång jag träffar på samma människa igen brukar jag bli bemött på rätt sätt. Skäller man sätter man bara den andra i försvarsställning.

 

Kallar någon dig "hora", så titta dumt på personen i fråga och gå därifrån. Ge INTE personen uppmärksamhet, vare sig negativ eller positiv! Det är ju det den är ute efter! Precis som med små barn, så beröm när de gör något bra - skit i de när de gör något som inte är bra. Och det svider inte nånstans att bli kallad "hora" om självkänslan är där, för när den är där tycker man bara att den som vräker ur sig något sådant är idiot.

 

Jag har hållit truten om detta i flera år. Jag tycker många hanterar jämställdhet på fel sätt. Om man känner inom sig att man är lika mycket värd som någon annan, så låter man sig inte behandlas på annat sätt heller. Det är DÄR vi blir jämställda.

 

Man blir behandlad så som man tillåter att folk behandlar en. Se till att jobba för en bra självkänsla och ett bra självförtroende. Uppfostra dina barn som en förebild för hur man skall VARA, inte hur man skall skälla på omgivningen för att de inte ger en det bemötandet man (hen ;D) vill ha. TA DET!

 

Barn som växer upp med föräldrar som är trygga i sin egen könsroll får barn som automatisk tar för sig utan att ta åt sig från idioter som inte har folkvett.

 

Blev kanske inte så begripligt detta, men det skiter jag i. Jag fick i varje fall skrivit av mig lite frustration i frågan.

Jag är (var) månadsgivare till UNICEF och Läkare utan gränser. Förstnämnde har jag väl varit lite tveksam till då det ligger politik i botten, men jag har låtit de få sin lilla summa varje månad ändå.

 

Nu i kväll ringde en trevlig man från UNICEF och undrade om jag vill dubbla eller öka månadsbeloppet. Trots att han var trevlig blev jag mäktigt irriterad. Jag tycker de skall satsa på att få nya givare istället för att be om mer från de som redan ger.

 

Så nu är UNICEF struken från min autogirolista och Läkare utan gränser får dubbelt så mycket istället. Tills de eventuellt ringer..

När jag skriver mina åsikter hit och dit och särskilt om de är lite kontroversiella, så får jag kommentarer från er som håller med och ni som inte håller med och det är liksom meningen med det hela. Men det kräver också att jag själv orkar med att svara, argumentera och ändra åsikt om det är på sin plats.

 

Det går i perioder det där. Om jag orkar.

 

Jag kunde till exempel blogga om att jag inte gillar att överviktiga försvarar sin övervikt med att de aldrig har mått bättre, lika lite som jag som rökare skall försvara att jag mår bra.

 

Och när vi pratar om att må bra så kunde jag också blogga om att jag tycker det är ett himla tjafsande i blogg-världen om hur man skall uppfostra sina barn, när man egentligen uppfostrar sina barn utefter hur man gör och är, inte vad man säger (i grund och botten). Vill du ha barn som växer upp och känner sig fria att utforska världen oberoende av hur du har valt att leva ditt liv får du se till att ha ödmjukhet och acceptans för andras val. Det märker barnet och känner sig då fri att vara/bli precis hur hen vill.

 

Och när vi pratar om "hen", så är jag irriterad över allt tjafs om det också. Det är väl bara att introducera ordet och använda det? Sen kommer det naturlig utan att folk hetsar upp sig så mycket.

 

Och när vi pratar om att hetsa upp sig, så tycker jag att ni som känner för att uttala er om vad jag bloggar om (typ: "Det var roligare förr") kan hålla truten. Vill jag skriva om Mimi 99% av tiden gör jag det. Ni betalar inte för att läsa och jag får inte betalt för att skriva. Detta är en blogg som i första hand är till för mig, inte er. Jag är totalt, helt ärligt och uppriktigt INTE intresserad av att bli en storbloggare. Jag vet nämligen vilket pris man betalar för det.

 

Och när vi pratar om vilket pris man betalar, så är priset för högt om man inte har energin att bemöta kommentarer när man bloggar om något som sticker i ögonen på folk.

 

Och när vi pratar om att något sticker i ögonen på folk, så känns det som att jag med tiden lär mig att det är kul att man har olika åsikter och att det inte alltid behöver vara jag som "kämpar" för att någon skall förstå.

 

Och när jag säger att jag vill att någon skall förstå, så menar jag inte att de behöver ha samma åsikt som mig. Jag menar att jag hoppas att de förstår varför JAG har den åsikten jag har och respekterar den.

 

Och när vi pratar om respekt: Sluta respektera läkare och andra högutbildade på fel sätt eller för mycket. Lyssna och lär, men sluta inte där. Kolla upp information andra ställen också. Mer och mer visar det sig att det de lärde sig (även relativt nyutbildade) har gått över "bäst-före-datum".

 

Och när vi pratar om "bäst-före-datum" så har jag nog skrivit av mig nu.

 

Man skall vara försiktig med att dela efterlysningar på Facebook och i blogg-världen så länge det är privatpersoner som har lagt ut efterlysningen.

 

Det kan vara ett sätt att spåra barn, kvinnor eller män som försöker komma undan av giltiga orsaker! Annat är det om det är polisen som har gått ut med efterlysningen.

Jag kollade tapeter i affären. En rulle av den jag vill ha kostar 428 kronor. Jag skrev ner vad den het och färgnummret. När jag kom hem Googlade jag och hittade samma tapet på nätet fraktfritt för 359 kronor rullen. Jag sparar med andra ord 69 kronor rullen. Behöver man 10 ruller är det nästan 700 kronor.

 

Om jag gissar rätt kan man spara rätt mycket på tapetklister också.

 

De pengarna kan jag ha annat roligt för. Heja Google!

Jag tycker inte att det är viktigt att skriva eller prata korrekt i vardagen, poängen är att folk skall förstå vad man säger. Däremot retar jag mig på när man är slarvig i uttrycksformen, men det är något annat.

 

När man vidareutbildar sig borde man tänka på att det finns ett språk bland de som tar samma utbildning och ett språk som är allmänt. Att slänga runt sig med speciella ord (heter "fremmedord" på norska, men kommer inte på vad man säger på svenska) och tekniska termer upplever jag som att man vill visa hur "kunnig" man är och att man söker bekräftelse på att man är duktig.

 

Är man trygg i sig själv har man inget behov av att demonstrera med alla ord och formuleringar. Är man trygg i sig själv och vill att andra skall förstå vad man säger ser man till att använda ett folkligt språk bland allmänheten.

 

Jag kör medvetet med ett lite slarvigt språk i bloggen. Jag tycker det är roligt och får nog av affärsspråket på jobb (jag är faktisk rätt duktig på den typ av korrespondens - så ni vet liksom ;)). Och akademiker som språkligt inte har behållit fötterna på jorden anser jag som arroganta och självupptagna.

 

Om någon pratar över huvudet på dig, så känn dig inte liten. Känn dig heller tvärt om, känn att den som pratar över huvudet på dig har missat något på vägen. De är mer upptagna av att imponera än att vilja att andra skall förstå en. En högutbildad är inte nödvändigtvis klokare än en analfabet, det är viktigt att komma ihåg.

 

Dottern är väldigt upptagen av att man skall skriva rätt svenska och elaka mamman tycker faktisk det är lite roligt när hennes läsare påpekar när hon skriver fel. ;D