När jag avlivade min första hund Dixie, gick jag från henne när hon hade somnat. Hon var med andra ord inte dödförklarad än. I lång tid efteråt hade jag mardrömmar om att hon inte hade dött och levde som försöksdjur nånstans. Som tur var så insåg jag att det handlade om mina egna hjärnspöken.

Upplevelsen har gjort att jag numera vill vara med till slutet, vare sig det handlar om hundar eller närstående som skall dö. Det är inte enbart den upplevelsen som har gjort att jag har ändrat mig, jag är inte rädd för döden längre. Jag tror att döden är jobbig för oss som stannar kvar på grund av sorgen vi upplever. Men när det gäller den som är död, så är den död och jag ser det så därför att jag inte tror på helvetet. Antigen hamnar man på ett otroligt skönt ställe eller så är man bara död och vet ingenting. Det är väl inte så farligt?

Så att sörja någon är en egoistisk känsla som inte har med döden att göra, det är vår egen saknad. Enkelt. Men jobbigt.

För några år sen handlade jag på Netto några gånger, men ack vad jag tyckte de var dåliga. Nu är inte jag den som är den, så jag gav dem en ny chans i dag.

Fy! Som exempel kan jag ta att de hade EN typ av tomatpuré, medan det fanns fyra olika sorters slip-in-tofflor från 29:- till 69:-. Två typer av avokado kunde man välja på. Antigen den som aldrig blir mogen hur man än gör eller den som var rutten.

Jag skulle också ha frysta hallon och blåbär och de enda frysta bären som fanns var jordgubbar. Men de hade spiralblock..

När jag i lördags skulle köpa gardinstängerna (som jag hade drömt om ett tag) på Jysk, så hade de 50% på alla gardintillbehör. Gissa om jag blev glad?

När jag skulle tvätta i eftermiddags kom jag på att jag glömde slänga den strumpan med hål i, så den låg i tvätten. Den dök upp när jag skulle stoppa högen in i torktumlaren alldeles av sig själv. Visst är det tur?

Jag har ALLTID tur. Till och med om jag köper något till full pris som sen hamnar på rea. Det betyder ju bara att ingen annan har lika bra smak som mig, i och med att de inte köper det innan. Och så har jag en himla tur när jag hittar något på rea som jag gärna hade köpt till full pris.

För några år sen kändes det dock inte som jag hade tur. Men jag bestämde mig för att uppskatta varenda liten grej som gick min väg. Det ser ut för att jag har lyckats med det. Det handlar om tänket.

Men något som INTE handlar om tänket och som också är en himla tur är att Mimi tycker lydnadsträning är LEK. Hon tycker det är jätteroligt att försöka klura ut vad jag vill. Hennes svans viftar febrilt och hon vet knappt vart hon skall bli av när jag hittar på något hon inte riktigt känner igen.

Och så har jag tur som har en underbar dotter, underbara vänner (särskilt Janne) och ett jobb jag trivs så otroligt bra med. Och en lägenhet jag myser i och en välfungerande hälsa.

Jag har numera rätt tänk, men visst har jag tur också. Jag har jobbat för det, men jag har också upplevt att "jobba för det" utan att ha tur.

Det är tur det. Att jag har tur numera.

Om man tycker någon är benig, mager, smal, mullig, tjock eller fet, hur skall man säga det när man skall beskriva tunn/tjockleken på någon? För numera verkar det som att man inte får säga så. Alla är (skall vara) normala verkar det som.

Håll size zero och fetmadiskussionen på rätt nivå. Det handlar om att när man är nöjd med hur man lever, så skall man älska sig själv precis som man är. Allt ÄR vackert, men det betyder inte att det är hälsosamt att vara under- eller överviktig.

De vackraste människor jag har mött är de som älskar sig själva. De som inte bryr sig om de väger för lite eller för mycket. De vackraste människor jag har mött RENT UTSEENDEMÄSSIGTär de som är i mellanviktklassen. Sån är jag.

Sluta tjafsa om någon specifik är det ena eller det andra. Diskussioner verkar gå om den eller den är lagom eller tjock. So what? I själva reaktionen på vad en annan säger lägger man in negativ eller positiv betydelse. Det är mottagarens reaktion som avgör. Om jag kallar dig tjock och gillar tjocka människor, så är det DIN åsikt om tjocka människor som får dig att tro att jag är elak.

Älska dig själv precis som du är. Om du inte KAN älska dig själv precis som du är så hänger det knappast på vikten, men på hur du lever. Gör dig stolt över dig själv och det behöver inte ha ett dugg med vikt att göra.

Och jag tar mig friheten att fortsätta beskriva folk med orden benig, smal, mullig, tjock och fet så länge ingen ger mig andra ord som beskriver samma sak. (Jag KALLAR inte folk benig, smal, tjock etc, men ibland är det naturligt att beskriva någon utifrån storlek utan att det är elakt menat).

Top Model surrar i bakgrunden...

Marjorie: Jag tycker det inte är så konstigt att man är nervös inför folk.
Nån annan modell: Du måste få in i ditt huvud att du är en av dem/oss!

Så sant! Känner man sig som "en av dem" så är man inte nervös längre. Handlar nervösitet inför andra människor enbart om dålig självkänsla? Utanförskap? Eller kan man vara nervös inför folk av andra orsaker?

Jag tror mycket handlar om just det att känna sig som "en av dem" och det kan man till viss del styra med att tänka rätt. Eller?

Anders Behring Breivik har fått diagnosen paranoid schizofreni. Jag undrar varför? Kan det vara att det är svårt att acceptera att en normal kristen nordbo är tillräknelig när man massmördar som han gjorde?

Personalen som arbetar med Anders Behring Breivik i fängelset ser inga tecken på att han är psykisk sjuk. Nu skall ytterligare psykiatrer försöka lista ut om han är sjuk eller ej.

Tror du att en person som har blivit hjärntvättad i en religiös sekt och sen begår massmord skulle få diagnosen paranoid schizofreni i och med att h*n kunde utföra dådet?

Tror du att en muslimsk terrorist som utlöser en självmordsbomb som dödar hundratals skulle få diagnosen paranoid schizofreni i och med att h*n kunde utföra dådet?

Jag tror inte ens man hade kollat läget. Jag tror man hade sett till att personen i fråga får sitt straff. Med råga.

Jag tror man kan hjärntvätta sig själv och bli övertygad om att det man tror på är rätt utan att man är psykisk sjuk. Däremot tror jag att man kan bli knäpp (utan att "knäpp" är någon diagnos) med fel uppfostran, fel umgänge eller avsaknad av umgänge. Och man kan bli mer eller mindre knäpp. Att Anders Behring Breivik lider av paranoid schizofreni tror jag är ett önsketänkande från alla som är MINDRE knäppa i ett hopp om att normala kristna människor inte kan bli eller göra som han gjorde.

Men det är kanske jag som tänker helt fel..

Visst är det bra att vi har ett upplägg där staten ser till att vi hamnar på sjukhem/ålderdomshem när vi skall?

Frågan är om vi kan lita på att det fungerar, men det verkar som att de flesta av oss lutar sig tillbaks och blir slöa bara vid vetskapen om att ansvaret numera ligger hos myndigheterna.

Hur många kollar upp hur sjukhemmet där ens mamma eller pappa är VERKLIGEN fungerar? Hur många vågar ifrågasätta om de ser något de inte gillar? Visst är man rädd det skall gå utöver patienten när man själv går därifrån?

Vi måste våga ifrågasätta institutioner, myndigheter och andra. Och det gäller inte enbart sjuka och äldre, det gäller förskola, skola och allt annat som "styrs uppifrån".

Tro inte att allt fungerar som det skall. Ta inte den chansen. Våga fråga, ifrågasätta och vara en "pain in the ass". Det är vi skyldiga alla som behöver vård och omsorg. Jag hoppas min dotter blir en "pain in the ass" om jag hamnar i den situationen. Hon behöver inte själv ta hand om mig, men se till att jag har ett värdigt liv om jag förlorar förmågan att fixa det själv.

Och vi måste uppfostra våra barn att förstå att ibland SKALL man vara jobbig. Att vi i första hand skall se till att våra nära mår bra. Det är där allt börjar. Med våra barn. Med vår barnuppfostran. Och det viktigaste av allt, vårt EGET beteende. Det är DET våra barn i första hand tar efter.

De har smällt med smällare och fyrverkerier i flera dagar till och från. Nu har de hållit på intensivt i tre-fyra timmar och det är fortfarande tre timmar kvar till tolv-slaget. Kan man inte klara sig med en timme? Till ex halv tolv till halv ett?

När fan tror de att en skiträdd hund skall kunna kissa? Skäms på alla förälder som inte lär sina barn hyfs och skäms på alla vuxna som inte har den minsta omtanke om våra husdjur.

Som tur är ligger Mimi i soffan och bryr sig inte ett dugg. Madde däremot var vettskrämd hela nyårsveckan vartenda år. Själva nyårsafton låg hon och skakade på badrumsgolvet medan saliven rann ur hennes mun.

Så jävla onödigt.

Det är något som retar mig när det gäller prat om feminism och genus och allt sånt. När det diskuteras så utgår man ifrån att alla lägger samma betydelse i "att vara kvinna" och vad det betyder för den enskilde individen.

Jag känner mig ärligt talat inte begränsad som kvinna. Jag känner att jag kan vara dominant, arg, ta för mig, bete mig som en "karl" och klä mig precis som jag vill. Antigen är jag dum i huvudet som inte inser att "det att vara kvinna" begränsar mig eller så handlar det helt enkelt om min inställning och tryggheten i min egen könsroll.

Tar du dig fram här i livet med inställningen att du får mindre eller måste kämpa hårdare än en man för att uppnå det du vill, ja så blir det nog så också. Tar du det som en självklarhet att du får vara som du är, så funkar det. Och funkar det inte, så skit i de.

Jag vill vara KVINNA på gott och ont. Det begränsar mig inte ett dugg. Heller tvärt om. Det sista jag hade velat vara är en man. Det är synd om männen. De förväntas tjäna mer än kvinnan, de skall vara stora och starka och de kan inte bli gravida och föda barn. Inte får de sminka sig eller raka hela kroppen utan att någon reagerar heller. ;)

Det är okej att debattera och alla får tycka som de vill, men utgå inte ifrån att kvinnan är underlägsen. Jag ser rött när jag hör sånt! JAG är inte underlägsen någon man och ingen man är underlägsen mig. Det är att göra sig själv till offer när man väljer den vinklingen. INGEN är offer. Vi skall ha jämställdhet och vi kan kämpa för enskilda saker, men ingen står över någon annan. Att säga att kvinnan rent allmänt är underordnat mannen i dagens samhälle är det samma som att säga att alla kvinnor är idioter och att män är svin. Det ÄR inte så numera, men för den enskilde individen som inte tar för sig upplevs det säkert så. Men det gäller ju inte enbart kvinnor, det gäller män också. Det som saknas är att män börjar ta upp allt som inte känns rättvist för de, så kanske fler hade sett att det finns två sidor av samma mynt.

Ett exempel: Varför är det dåligt att vara piga? De gör ett jätteviktigt jobb. Om kvinnor själv hade börjat höja yrket upp i skyarna så hade inställningen ändrats. Allt handlar om hur vi väljer se det. Det som är ingrott från gammalt av är inte något vi behöver köpa som dagens sanning. Ändra inställningar gör vi om vi själva uttrycker oss rätt.

Formulera och debattera rätt, annars stjälper man mer än man hjälper. Fel ordval förstärker. Rätt ordval påverkar positivt för en bra utveckling.

Jag hatar julen. Egentligen mest tiden innan som jag tycker är stressig och inte mysig. Man skall städa, putsa fönster, hänga upp julstjärnor, pynta till jul, baka och handla in och laga massor med mat, köpa presenter, dra hem en gran och pynta den, skicka kort, få kort och komma ihåg att tacka och så skall man vara så himla "glad".

Därför gör jag som jag vill. Jag städar inte till jul, jag bakar inte, jag skickar inga kort (men tackar för de jag får), jag köper ingen gran och behöver inte anstränga mig för att vara glad. Det är jag automatisk när jag får göra som jag vill.

Själva julafton älskar jag. Den har dottern och jag gjort till "vår" dag med egna traditioner där vissa delar inte alls är juliga.

Jag är inte glad för påsk heller. Och inte nyårsafton och inte midsommarafton. Jag är nog rätt anti alla "måsten". Jag tycker om när man på eget initiativ, när man själv känner för det, samlar nära och kära och umgås utan att det finns regler för hur det borde vara.

Numera ser jag JÄTTEMYCKET fram emot jul. Just för att jag har gjort den till min och skiter fullständigt i samhällets normer och regler.

Jag fick en kommentar för ett tag sen från en som inte ville skaffa hund igen för att det gör så ont när de dör. I dag fick jag kommentar från en som vågar sig på en ny hund (trots att det gör ont när de dör) mycket för att jag skriver om min glädje och kärlek med Mimi. Vad glad jag blir!

Det är så viktigt att våga leva. Att inte låta bli saker därför att det kan innebära sorg eller annat negativt. Mitt hjärta brast när jag fick avliva Madde för drygt två år sedan. Hon gav mig 11 år i hundskolan, 11 år som jag aldrig skall glömma och som jag minns med mycket glädje och massor med kärlek.

Jag tror att många med mig ofta går i fällan att låta bli att göra saker som man verkligen gillar därför att det kan betyda merarbete eller sorg. Vi tänker ofta så praktisk. Det kan handla om detta att skaffa hund, men det kan handla om det mesta annat också. Ibland borde vi istället för att bromsa oss själva tänka "Är det så farligt egentligen?". Är det inte viktigare att leva livet på gott och ont än att se till att vi inte upplever "och ont"? Det går nämligen inte att få enbart "på gott".

När dottern var runt åtta år och hon och en väninna åt middag hemma hos oss startade jag matkrig. De var tillräckligt stora till att förstå att det var en engångsföreteelse. Köket blev nedsölat, men vi hade skitroligt!

Vi slutar leva om vi inte tar jobbet med det som gör oss själva glada. Jag undrar på om det inte är därför många får mer tråkiga liv med åldern. Man blir så fruktansvärt praktisk (känslomässigt och rent fysisk) att man utesluter det som ger en glädje.

Mimi är väl värd den sorg jag kommer att uppleva den dagen hon är borta. Samma sak med andra relationer. Vissa har man goda minnen efter. Med andra är det kanske inga goda minnen, men däremot har man lärt sig något. Det är också bra. Det är alltid bra att lära.

Att leva handlar för mig om att göra det man njuter av att göra och att tänka rätt när det gäller "jobbet" som uppstår därför att man gör det man gillar. Det är underbara minnen jag har fått efter mina hundar och jag städade köket med ett stort leende efter matkriget.

Jag sitter och läser Veckorevyn, inte bara sista sidan som är orsaken till att jag köpte den. ;)

De skriver bland annat om svartsjuka i relationer och hur man kan hjälpa den som är svartsjuk och hur man kan ta till vara sig själv när/om man är tillsammans med en som är det. Sen läser jag att det optimala tydligen är att inte vara svartsjuk alls.

Det låter fel i mina öron. Det finns svartsjuka som förstör, men det finns också en typ av svartsjuka man kan känna ibland bara för att man älskar den andra så mycket att man blir rädd för att bli av med kärleken. Den svartsjukan vill jag försvara. Är man medveten om att det är just därför man känner så och inte för att ens partner är på väg ifrån en, så kan man lära sig gilla den känslan. Och man håller den för sig själv som en liten juvel. Det handlar inte om en massa fantasier där man målar upp värsta scenariot, men bara en liten känsla av att man har vunnit högsta vinsten och hoppas att resten av (halva?) befolkningen inte inser det. Det är för mig en sund svartsjuka, en skön känsla som värmer långt in i hjärtroten.

I flera år har jag tänkt att amalgam-sanera mina tänder då ingen väl inbillar sig att det kan vara hälsosamt att gå runt med ett helt batteri i mun. Efter att ha läst i Karins blogg att hon skulle sanera och fått tips från henne om bland annat Amalgamskadefondens sida, så körde jag igång.

Mars 2010
Jag får tid hos läkaren på VC. Hon kände inte till att man kan ansöka om ekonomisk stöd för amalgamsanering och verkade inte positivt inställt till att ta tag i detta. Ett av mina argument var att om jag över tid bekostar saneringen själv och blir av med mina symptom (som KAN vara kvicksilverförgiftning) så kommer jag att "skrika högt". Hon tog tag i saken..

April 2010 - December 2010
Mina oförklarliga åkommor måste först utredas: Håravfall, lockkänsla för ena örat, nysningar, darrningar, metallsmak i mun, förstoppning, autoimmun sjukdom (sköldkörtel), ångest och oro, försämrat och ibland simmigt syn, trött och periodvis utmattad med "skov" flera gånger i året som artar sig som influensa utan att jag har feber eller är förkyld. (Poängen är att läkarna inte kan förklara VARFÖR och då KAN det handla om kvicksilverförgiftning.)

Som ni ser så tog det många månader att springa runt till olika specialister för att få ett utlåtande för var och ett av mina åkommor.


Januari 2011
Jag skall ha en tandläkarundersökning med ett förslag på åtgärder vid en sanering. Jag trodde att jag kunde ta vilken tandläkare som helst till just detta, att jag sen (om saneringen blev av) kunde välja en annan tandläkare som är specialist på just sanering. Så var inte fallet.

Mars 2011
Läkaren sammanställer all information från olika specialister och tandläkarens kostnadsförslag och skickar detta till Landstingets bedömningsenhet.

Maj 2011
Jag vet ej vart jag skall ringa för att fråga hur det går, så jag ringer min läkare. Hon återkommer en vecka senare och säger att min ansökan är under behandling.

Juni 2011
Jag får veta vart jag själv kan ringa för att pusha på det hela. Handläggaren har precis hunnit gå på en lång semester.

Augusti 2011
Jag får veta att min ansökan har gått genom och att Landstinget betalar HELA kalaset! SEK 26.000! Det visar sig att det är den tandläkaren som har undersökt mig innan som också är den som Landstinget accepterar att betala till. Så jag sanerar hos en tandläkare som inte fullt ut följer Amalgamskadefondens rekommendationer. Hade jag vetet det innan hade jag sett till att undersökningen gjordes av en specialist på sanering. De är inte många, men de finns.

September 2011
Jag påbörjar min sanering.

November 2011
Jag är klar! Jag har inte längre kvicksilver i min mun! Jippi!




Under tiden jag sanerade tog jag Omega 3, antioxidanter, C-vitamin, D-vitamin och Detox-kur köpt i hälsokostaffär. Vid varje enskildt saneringstillfälle tog jag en hutt whisky innan och aktivt medicinskt kol innan och efter.

Några blir väldigt sjuka under tiden de sanerar. Jag har inte märkt av något. I så fall skulle det vara att jag åkte på en rejäl förkylning mitt uppe i det hela, men jag tror orsaken var att jag just då tog över en puss-vänlig hund som hade baciller som jag inte var van vid.

Med detta tror jag inte jag orkar tänka eller skriva mer om amalgam-sanering. Jag är otroligt glad för hjälpen jag har fått från alla håll och kanter. Hade jag haft lika lite pengar som för 10 år sen hade jag inte haft råd med alla resor och läkarundersökningar som skulle till INNAN ansökan ens blev skriven. Och hade jag mått lika dåligt och varit lika sjuk som jag var för 10 år sen hade jag inte orkat genomföra det hela.

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Ibland måste man ha pengar över också..

Tack till Karin för tipsen! Och tusen tack till Amalgamskadefonden för det viktiga arbetet de lägger ner.

Vill ni veta mer så kan ni Googla ord som: Kvicksilverförgiftning, amalgam, amalgamsanering. Själv lägger jag ner nu. 1,5 år är rätt lång tid att kämpa. Men jag är otroligt glad för att jag tog tag i och orkade genomföra det hela.

Nu återstår att se om jag blir av med några av mina åkommor eller om de mildras. Vissa saker har blivit bättre sen jag började med LCHF något jag tror beror på att jag undviker tillsatsämnen i stor utsträckning. Detta med kvicksilver kan dock ta lång tid. Om jag inte kommer ihåg helt fel tar det typ 20 år innan allt är ur kroppen. Metallsmaken i mun försvann dock när jag hade sanerat ca 75%.

Jag brukar inte vara glad när någon mördas, men detta är inte mord, det är välgörenhet.

 

Lite dragen efter 4cl whisky klockan ett på dagen och med ett

glas aktivt medicinskt kol som skall drickas (med gott humör).

 

 

Misshandel i "bara" 70 minuter (det värsta blir när jag skall sitta där 90 minuter, men det är max-tiden också). Bedövningen började släppa på slutet och det var inte så kul. Hon har förberett en tand för krona, två till skall också förberedas innan hon sätter dit kronorna. Sen bytte hon två andra fyllningar. Det är mycket som skall saneras och egentligen rekommenderar inte amalgamskadefonden att man gör så mycket på en gång, ifall man får reaktioner. Vissa blir så dåliga att de blir sängliggande.

Amalgam var något man använde när man hade hål i tänderna "förr i världen". Amalgam innehåller kvicksilver som kan påverka inre organ, hjärnan och nerv-systemet (om jag har förstått det rätt). Själv har jag stick i strid med vad de allra flesta upplever fått beviljad saneringen av Landstinget. Dvs att de betalar hela kalaset. Det var ingen enkel sak, jag har fått springa runt till massor av specialister för olika åkommor jag har för att utesluta att de kan ha andra orsaker. I slutändan sammanställde min läkare på VC all dokumentation samt ett utlåtande från min tandläkare med en översikt och röntgenbilder och skickade iväg till bedömningstandläkaren i Landstinget. Hela alltet har tagit mig mer än 1,5 år och nu är jag äntligen igång.

Om allt går som det skall är jag klar med det hela i mitten av november, men det blir rena rama maraton hos tandläkaren flera gånger om innan dess.

Vill du veta mer om amalgam och amalgamsanering: amalgamskadefonden.se.
Här kan du läsa vilka åkommor amalgam kan vara orsaken till: http://www.kvicksilver.org/hg/sjuk.html


Vid amalgamsanering kan du själv göra en del saker för att kroppen skall ta upp så lite kvicksilver som möjligt:
- Ladda med antioxidanter, börja tre veckor innan saneringen börjar.
- 200 mcg Selen dagen innan och dagen efter du sanerar.
- 4cl sprit en timme innan du skall sanera.
- Aktivt, medicinskt kol (köps på Apoteket). Vid amalgamsanering tar du 2/3-delars dos av det man använder vid akut förgiftning. Det tar man en halvtimme innan tandläkarbesöket och sen tar man samma dos dagen efter.





Just det.. Hur jag mår nu? Jag vet inte. Det känns som att jag har dålig koncentration, jag har svårt för att korrekturläsa mitt eget inlägg. Men det behöver inte ha med saken att göra. We´ll see.

Klockan två i dag skall jag göra min första sanering av amalgam. Dvs att jag redan har tagit Selen, sen dricker jag 4 cl sprit en timme innan och aktivt kol en halvtimme innan. I morgon tar jag Selen och aktivt kol igen. Allt för att kroppen inte skall samla på sig (så mycket) kvicksilver. Dessutom kör jag en Detox-kur från Hälsokost.

Vissa blir jättesjuka när de håller på med detta. Jag utgår ifrån att jag inte kommer att bli det. Varför ta sorgerna i förskott? Jag har typ 10 tandläkarbesök framför mig. Vad kul! Hurra! (Lite ironi där på slutet).

Människor med bra självkänsla och mycket ödmjukhet är de mest attraktiva som finns. Det spelar ingen roll hur man ser ut. Är man så kallad snygg hjälper det inte mycket om inte självkänslan är där. Och är man "ful" kan man bli fascinerande attraktiv om man har självförtroende.

Att spela upp en fasad funkar inte, det måste komma inifrån. Det bästa med det hela är att receptet för att bli en sådan person är hur lätt som helst. Dvs RECEPTET är hur lätt som helst, sen måste du vara villig att lägga den energin som måste till för att det skall bli grundläggande.

En bonus är att man inte bara blir mer attraktiv, man blir en mer behaglig person att umgås med och så blir man överlag mycket mer nöjd och lycklig.


Recept:

1. Tänk efter hur du tänker om dig själv. Så fort du kommer på att du tänker negativa tankar som: "Jag är så ful" eller "Detta klarar jag aldrig" så avbryter du tankegången eller korrigerar den med att istället tänka "Jag är faktisk helt okej", "Jag duger" eller "Detta klarar jag nog och om inte finns det massor av andra saker jag är bra på".

2. Vänd dina negativa tankar om dig själv till något positivt om dig själv. Börja inte nedvärdera andra med att jämföra dig och säga "Jag åtminstone är snyggare än den och den" eller att du är bättre än kompis X på det eller det. Det är en falsk självkänsla du bygger upp i så fall. Då är du beroende av andra och dessutom blir du en arrogant skitstövel som inte har någon ödmjukhet inför människors olikheter. Det är inte fel att berömma sig själv. Höj dig själv till skyarna! Låt bara bli att trycka ner andra i samma veva.

3. Tänk gott om andra. Ju mindre kritisk du är till andra, ju lättare är det att vara förlåtande mot sig själv.

4. Köp inte "sanningar" du har växt upp med. Om andra berättat för dig att du är självisk, så se till att inte leva upp till det. Ändra det istället till något du känner dig stolt över. Och att ha integritet och se om sitt eget hus är inte att vara självisk. Du bränner ut dig i det långa loppet om du inte tar hand om dig själv.

5. Hjälp andra till självhjälp. Säger de "Jag är så dum", så säg till dem att sluta och förklara varför.



Jag är dum, jag är ful och jag duger inte. Men det är inte sån jag ÄR. Jag är nämligen bara dum, ful och icke-dugande ibland. Inte hela tiden. Däremot är jag hela tiden en människa som är värd att älskas. Jag ÄR inte mina egenskaper, de är bara en del av det som gör mig till mig. De är en del av det som gör mig mänsklig.

Jag är lika ofta klok, vacker och skitduktig, men det i sig gör mig inte värd att älskas. Jag måste vara allt negativt också för vem vill umgås en perfekt människa?

Du är underbar och det är jag också. Sen beter vi oss inte underbart hela tiden, men om vi jobbar på att bli bra människor så får vi vetskapen om vem vi är. Att vi tar hand om oss själva och i förlängningen alla runt om oss.

Visst är det enkelt? Det enda du behöver göra är att jobba på att bli medveten om hur du tänker och korrigera dina tankar. Det kan ta en vecka, några månader eller ett år innan det går mer eller mindre av sig själv, men sen kommer du att korrigera dig själv automatisk.

Jag är övertygad om att du vill göra dig själv så lycklig du bara kan. Visst vill du lära dig vara nöjd med dig själv? Att se ditt egenvärde? Det är inte mer som skall till.

Och om du redan "är där", så är det inte fel att bli påmind. Eller? Att få eller bibehålla en bra självkänsla är ett livslångt åtagande och värd all tid i världen, många gånger om.