Svorskan spårade ur totalt. Hon hade helt klart ingen erfarenhet av detta. Hon visste ju knappt vart hon hade droppat blod och meningen är att jag skall få beröm varje gång jag nosar på en bloddroppe. Men i det stora och hela gick det bra. Jag spårade åt rätt håll och jag hittade mitt buffel-tuggben i slutändan.

Nästa gång skall Svorskan sätta pinnar vid varje bloddroppe säger hon. Så att hon vet när jag är rätt på det. Dessutom skall vi göra det ännu enklare till att börja med. Vi tänker göra det på en vanlig gräsmatta, typ fotbollsplan eller nåt. För jag luktade mig visst det framåt, men jag fattade inte att det låg en present i slutändan.  Det måste jag få in i skallen innan jag blir riktigt ivrig.

Man kan väl säga att vi fick blodad tand. Svorskan och jag.

Dottern: Om du dör medan du har Mimi, vem skall ha Mimi då?
Svorskan: Det vet du väl svaret på?
Dottern: ??
Svorskan: Då kontaktar du Hittehund så att de hittar ett bra hem till henne.
Dottern: Va? Men JAG då!
Svorskan: Du är ingen hundmänniska. Det vet du ju.
Dottern: Hmpf! Jag är väl snäll? Gosar med henne och så?
Svorskan: Det är liksom lite mer som skall till.
Dottern: Men jag kan ge henne mat och gå turer och sånt?
Svorskan: Som med (fd hunden) Madde? När du skulle gå kissrunda med henne och kom på när du kom ut att du hade tagit med dig kopplet, men glömt hunden? ;D

Hon lurar mig, den lilla damen. Hon ger alla signaler på att det att jogga är skittråkigt och när vi kör intervaller så hänger hon efter. Vid inkallning kommer hon, men jag får henne inte att ta i och springa som attan. Jag har därför varit försiktig med tanke på att hon kanske inte helt har återhämtat sig än och vi har ett par undersökningar kvar för att se om alla värden etc har blivit bra.

Men nu i morse var det två fåglar som hade jätteroligt med att trigga igång henne och de klarade av det jag inte klarar. Hon sprang som attan medan ena fågeln flög lågt framför nosen på henne en lång strecka. Över ett helt fotbollsplan faktisk. Hon försvann för mig och kom HALTANDE tillbaks efter ett par minuter. När vi skulle gå vidare dök fåglarna upp IGEN och började IGEN trigga Mimi och hon var inte svårbedd. Men denna gången kunde jag bryta medan hon sprang, hon stannade upp och kom till mig. Jag fick kolla tassar och ben för att se om hon var skadad, men antagligen hade hon bara sträckt en muskel eller nåt, för hon slutade halta på hemvägen.

Frågan är hur jag kan göra något lika roligt för henne som fåglarna. Hur kan jag bli lika rolig som fåglar, fasaner och kaniner? Inte lätt det där, men det hade varit fantastisk kul om jag hade kommit på något. Mimi bryr sig inte alls om leksaker eller apportering, så det funkar tyvärr inte. Men jag har köpt ett kaninskinn och KANSKE hon kan låta sig frestas av det när vi har kört blodspår några gånger. Att jag får väckt vargen i henne. För det FINNS en varg där, jag måste bara hitta rätt knapp att trycka på.

Det är kanske mest som jag är ovan. Lite roligt var det trots allt. Svorskan kom med uppmuntrande tillrop när jag sprang och så fick jag godis mellan varannan intervall, så där ungefär. Om vi gör så här två, tre gånger per vecka kommer jag nog att få riktig spring i benen. Då kan Svorskan gå hem och lägga sig, för då kommer JAG att komma först i mål. Eller rättare sagt: Ligga lite före i spåret.

Mimi vilar (läs: pressar) sitt huvud på min arm. Hon vill försäkra sig om att jag är medveten om att hon är där och att jag inte glömmer bort att jag har satt fram (stinkande) lammvom till henne på köksbänken.

Jag funderar på att ta joggingskorna nu på morgonen och testa att jogga med Mimi. Jag skrev FUNDERAR!

Mimi äter resten av sitt hjortben till middag. Benet har blivit lite mindre de två senaste dagarna än det är på bilden. Jag har låtit henne tugga och gnaga i närmare en timme varje gång och sen lagt undan det. Men i dag kan hon få smaska färdigt.

Vi gick inom djuraffären på väg hem från jobbet. Mimi har gått upp nästan allt hon förlorade i vikt medan hon var sjuk, så nu blir det inte lite extra här och lite extra där längre. Nu blir det vanliga portioner mat, godis och ben.

Jag sitter och läser i boken jag fick. Väldigt bra information om hur man hanterar färska, frysta och tinade råvaror. Och självklart också om vad och hur man ger hunden rå fisk, kött, grönsaker och ben. Varning för att förvara rått kött och rå fisk i plastburkar i kylen, det kan bli giftigt för hunden!

Så! Nu har jag beställt hem blodpulver som jag blandar med vatten när jag skall lägga ut viltspår till Mimi. Det har jag aldrig gjort förut (viltspår alltså) och jag tror inte Mimi själv har varit med om det. Fler råa hjortben har jag i frysen, så ett sånt hänger också med när vi skall ha kul i skogen.

Jag läste på lite i går och hittade bra info om hur man gör viltspår HÄR (nästan längst ner på sidan beskrivs det hur man kan göra första gången). Vill du veta vart jag har köpt blodpulvret klickar du på bilden. Den är länkad.

Undrar om Mimi tycker det är kul. Det skall bli spännande att se. I så fall får vi ännu en riktig rolig grej att hålla på med.

Mimi och jag har haft en jättetrevlig eftermiddagspromenad. Lenamaria jobbar som volontär för Hittehund och har även själv en Hittehund-hund. Jag hade torrfoder och lite annat smått och gott (som jag inte använder) som jag skickade med, så kan Hittehund hitta någon som behöver. Jag kom på att det var en utmärkt lösning istället för att ge till någon som kanske har "allt".

Lenamaria gav mig en Natural dog food-bok (Yippie!) och så fick Mimi något jädrans smakskigt (;D), men det återkommer jag till.

Riktigt mysigt hade vi. Men det är ett problem att få snackat om allt när man bara går i 1,5 timme. Vi får göra om det där Lenamaria!

Mimi sitter vid köksbänken med vibrerande nos. Frukosten står nämligen där och väntar på att bli rumstempererad.

Och nu tycker uppenbart Mimi att när dottern får göra som hon vill, så skall hon också få det som hon vill. Och det Mimi vill är att få frukost på studs. Men icke. Då hamnar vi där igen att hon väcker mig för att få mat långt innan jag har tänkt stiga upp.

Men NU så. Nu har hon fått vänta lite. Nu skall Mimi få mat.

Jag köper fryst färskfoder till Mimi på ZaWicca.se i Helsingborg (finns på Facebook). Kycklinghjärtan, lammvom, lax och annat gott. Nu har jag precis låtit X antal "korvar" tina i en timme för att skära upp portionsvis och ha i frysen. Godis som jag ger Mimi är torkad lever, torkad oxlunga och olika sorters vom-burgare som jag delar upp i små bitar.

Ben köper jag olika, men älgben, bogblad och lammöron är poppis. Tjurmuskel har jag i småbitar och det är nog det hon får som oftast. Tar lång tid att tugga, samtidigt som det inte blir överflöd med fett.

Tidigare tyckte jag det var så enkelt med torrfoder två ggr per dag och leversnittar som godis, men när jag har sett hur Mimi reagerar på denna maten är det väl värd det extra jobbet. Särskilt mycket dyrare tycker jag inte det är.

Och vinsten är stor. Mest uppenbart är tänderna. De har ingen synlig beläggning längre när jag borstar dem. Mimi verkar mer nöjd när hon har ätit. Bajset är mindre i volym och hon fiser inte. Inte alls faktisk.

Att gå över till BARF är inget som hunden behöver vänja sig vid då det är naturlig föda. Om man däremot skall gå över till torrfoder igen får man ta det etappvis. Själv Googlade jag "BARF" och hittade massor av info på det sättet. Det är viktigt att veta vad man gör.

Heja BARF!

Efter Mimis frukost skall vi gå en längre runda. Jag hoppas vi ser kaniner så att Mimi kan få testat att få lite fart i benen igen. Fasaner är också kul, de skriker så högt när man skrämmer upp de. ;D

Lite ruskigt väder är det ute, men vi bryr oss inte. Nu skall vi testa att gå en lite längre morgonrunda och dottern har sagt hon vill hänga med. (Måste bara väcka henne först). Om det fortsätter så här, så tror jag Mimi är sitt gamla jag igen inom en vecka. Det går inte fort, men det går framåt

När min fd hund Madde var valp/unghund reagerade jag på att hon började smacka mycket med tungan. När jag kollade i hennes mun visade det sig att hörntänderna i underkäken växte rakt upp (och inte svagt vinklat utåt som de skall). De var på väg att krossa benen i övre gommen.

Just de hörntänderna är rätt viktiga för en hund, utan dem vill bland annat tungan hänga ut ur munnen hela tiden. VeterinärERNA diskuterade fram och tillbaka om hur vi skulle göra och det slutade med att de kapade lite av toppen på båda, gjorde ett snitt i framkant av tänderna och sen fick jag besked om att låta Madde bära tunga bollar och liknande så mycket som möjligt. Detta så att tyngden av dem ville påverka tänderna till att luta lite mer utåt.

Jag fick inte Madde till att bära tunga bollar, ingen längre tid i varje fall. Men däremot tyckte Madde det var helt okej om jag satte mig bakom henne och tog mina tummar på insidan av varje hörntand och pressade HÅRT utåt 1-2 minuter. Detta gjorde jag sex gånger om dagen i ett par veckor.

Gissa om vi har stolta när vi impade på veterinärerna sen. De tog Madde i tass och gratulerade och så tog de mig i hand och gratulerade. Och "fallet Madde" blev dokumenterat med foton både före och efter.

Den ena veterinären har jag kontakt med nu när det gäller Mimi. Det var därför jag kom på historien med Madde. Jag tror det är lite speciellt, jag har aldrig hört om någon som med ren handkraft har korrigerat en hunds tänder.