Är det "fint" att ha många? Säger det något om personen i fråga? Visst kan man säga att den personen är social, men det betyder inte att den personen är en som JAG vill ha som vän. Att vara social säger mig inget mer än att personen är glad för att umgås och prata med andra, det säger mig inget om den personens värderingar och personliga egenskaper.
Jag dras gärna till mina motsatser, mycket för att jag gillar att få input från annorlunda tänkande. Jag känner aldrig att jag behöver ha "överseende" med vänner som tycker olika. Jag kräks nästan när jag hör någon säga att de har "överseende". Det är arrogant och visar på avsaknad av ödmjukhet. Att man tror att man själv sitter med facit och att alla andra är dumma i huvudet.
Kan behovet och önskan om att ha många vänner ha att göra med att man är rädd för att bli ensam? Eller att man ogillar att enbart vara i sitt eget sällskap? Jag stormtrivs med att vara själv. Jag tycker att mina tankar och funderingar ibland tar upp så stor plats att det knappt finns utrymme för andra.
Är "många vänner" något som har med status att göra? Eller är det ett behov vissa har och andra inte? Jag har varit med om väninnor som har många vänner, men som suckar och stönar när de ringer och verkar tycka det är mer jobbigt än trevligt. Varför sållar man inte då? Varför måste man ha kvar alla vänner? Eller är det feghet och rädsla för konflikter som gör att de inte bryter vänskap som är mer till besvär än glädje?
Riktigt bra text som får en att tänka till! Jag vet med mig Själv att det var viktigt för mig att ha många vänner innan, just för att jag kände mig ensam annars. Men många vänner resulterade i få bra och jag kände mig mer ensam än någonsin. Nu har jag mina få, men riktiga vänner. Och jag mår 100 gånger bättre idag än vad jag gjorde för bara några år sedan:)
16:22:17
Sådana funderingar gillar jag. :D
En del människor gillar ju att ha många människor runt sig, men jag tror också att det ligger mycket prestige i det. Att man signalerar att man har många vänner kanske är ett försök att visa att man är populär, eller nåt. :P
16:34:12
Jag hade fler "vänner" innan men som konstant sårade mig eller tog mig för givet. Det tog så på mina krafter att jag nu är väldigt sparsam med vem jag anser vara riktig vän. Har några riktigt nära vänner o sen desto fler som jag kallar för vänner men som kanske inte är det i hjärtat.
16:52:01
Jag tror några människor är mer sociala och behöver många människor omkring sig för att må bra. Jag tror inte själva grejen att ha många vänner är status. Men det ger väl status att kunna berätta historier från många olika människor man känner.
Jag är också sådan, om jag ska ha vänner ska de va ngra som står en nära liksom. ^^ Har många ytliga men det känns inte givande alls.. Kan inte vara mig själv med dem lika lätt alls så det blir ju mest jobbigt.
18:05:47
PerA: Jag förstår vad du menar, men varför behöver vissa fler vänner än andra? Varför har vi större/mindre behov? Genetiskt tror jag inte det är, jag tror det mer är ett inlärt beteende, behov eller rädsla. Att INTE vilja ha många vänner kan vara en rädsla för att bli sårad eller avsaknad av kontroll och att vilja ha många vänner kan vara att man inte trivs i sitt eget sällskap. (Slänger ur mig olika exempel för att förklara vad jag menar med att det borde finnas en ORSAK till att vi har olika behov).
Håller helt och hållet med dig där svorskan:) Många människor behöver kanske mycket bekräftelse.
vill bara säga en annan sak som handlar om hundar att du är en stor förebild för mig då de gäller hund. dels för att du är så duktig med Mimi men sen även för att du låter Mimi vara Mimi och du älskar henne för den hon är. men sen även för att du verkar inte vara en som dömer andra.
Ha en bra lördag... kramar från mig och min lilla Fia
p.s så skönt att Mimi mår bättre:)
Tja, så här ser jag på det:
Jag skulle inte säga att jag har många vänner, men jag har ett par nära vänner i olika "grupper". Vissa vill jag alltid umgås med, andra bara under vissa omständigheter. För min del tror jag att det handlar om att jag har flera olika sidor hos mig själv och när jag vill spela ut en av dem vill jag umgås med vänner som delar det intresset eller den sidan.
Låt mig exemplifiera: Jag studerar, så ibland vill jag umgås med de i min klass jag har kommit nära. Vi pratar om skolan, lärandesituationen och ibland ingenting, men det är vårt vardagsliv som är i fokus. Jag har samtidigt ett intresse av japan, manga och anime som mina universitetsvänner inte delar, så när jag vill prata om detta vänder jag mig till den grupp vänner jag har som delar mitt intresse - och så vidare.
Till slut blir det en smärre skara personer som man är vänner med och som man genuint tycker om att umgås med - kanske inte i alla lägen, men det betyder inte att jag tycker mindre om någon för det. För min del har jag samtidigt en mycket liten grupp nära vänner som jag känner mig allra bekvämast med och som jag skulle räkna som de där "bara några få", men jag skulle inte vilja sålla bort de andra vännerna i mitt liv för det.
Och, som du säger, ibland vill man bara vara för sig själv - det ska man inte underskatta =)
18:38:06
Zandra: Tack. Och det värmer att du ser att jag vill låta Mimi vara Mimi! Det är viktigt för mig.
Erika: Det där känner jag igen och du förklarade det väldigt bra. Och det är nog helt naturligt. Jag har också olika vänner för olika behov och det tror jag är sunt.
Jag tror att det är av rädsla att bli ensam, de umgås hellre med vem som helst än att vara själv
jag tänker tvärtom, jag är hellre själv än umgås med folk jag inte riktigt trivs med
jag tycker jag får den sociala biten mättad på jobbet, när jag kommer hem väljer jag att vara ifred
trivs oerhört bra i mitt eget sällskap
å så Hs förstås...å mina katter =)
Ja gu va skönt att kunna vara själv och gilla det, jag är sån. Förr i ungdomen hade man ju rikligt med umgänge både tejjer o killar som gick ut och höll ihop, men idag har de flesta sin egen familj och ingen orkar riktigt med att vara social mer än vid omsorgsfullt bokade och planerade sittningar...och så skönt att inte sakna det för mycket! Jag är lite avundsjuk på mina vänner som idag är självbo typ enbo, särbo mm. Jag ska bli särbo också vad det lider....känner för att sälja huset och skaffa en varsin mysig lya (och vi är överens) att chilla i.
20:43:39
Jag håller med om att det verkar vara status hos vissa att ha många vänner. Eller så är det bara vi som har få vänner som inbillar oss att det är status.
Jag tror mest att vi av en mängd olika orsaker har olika behov. Egentligen spelar det ju ingen roll så länge man är nöjd och mår bra med de vänner man har eller inte har.
Är man ofrivilligt ensam eller har större umgänge än man orkar med så är det ju värre.
Gun: Nu måste jag upprepa mig från "förr i tiden" ;): Du är så klok!
Det finns faktiskt genetiska skillnader som kan spela in. Jag upptäckte nyligen det här med "högkänsliga" personer och insåg direkt att jag tillhör dessa.
Vi som är högkänsliga har ett känsligare nervsystem än andra, och tänker också djupare än "vanliga" människor. Vi trivs därför inte särskilt bra med ytliga kontakter och orkar heller inte vara lika sociala som andra.
Köpte t.o.m. en bok om detta härom veckan. :)
21:05:20
Robert: Det låter intressant! Lite skeptisk är jag till sånt i och med att vissa använder det som en ursäkt för att inte hantera livet fullt ut (om du förstår hur jag menar). Men jag upplever till ex att jag har mindre behov för att vara social än många andra, just av de orsaker du nämner.
Det finns faktiskt forskning som visar att 15-20 procent av alla människor och djur HAR ett känsligare nervsystem än andra. :)
Tyvärr lever vi i ett samhälle där det inte riktigt är accepterat att vara känslig. :(
http://sv.wikipedia.org/wiki/Highly_sensitive_person
21:14:32
Robert: Helt klart intressant. Men vart har du fått det ifrån att det inte är accepterat? Jag menar, det handlar ju om att förvänta och kräva att omgivningen accepterar att man är som man är. Sen finns det självklart lägen där man själv får anpassa sig, precis som att de som inte är lika känsliga får anpassa sig i andra situationer. Det är lite det jag menade med att det finns en risk för att man använder en "diagnos" som en ursäkt för att livet inte funkar. Man måste ta för sig, oavsett hur man är. Man kan inte förvänta sig att omgivningen skall förstå, man får se till att de förstår.
Tror i vilket fall som helst att om man trivs bra i sitt eget sällskap så tänker man ofta "djupare" runt saker än väldigt utåtriktade personer. Det behöver inte ha med känslighet att göra alla gånger.
21:26:56
Robert: Jag håller med. Det blir automatisk till att man funderar mer om man umgås med sig själv mycket. Funderar man rätt så är det ju enbart positivt.
Jag fattar hur du menar. Normen i samhället är ju lite sådan att man helst skall ha 45000 vänner och en fulltecknad almanacka osv, om du fattar hur jag menar. :)
21:31:41
Robert: Ja. Men om man tillåter sig att tro att hur man själv helst vill ha det är helt okej också. Att det OCKSÅ är normalt, så känns det inte fel att andra väljer att ha de annorlunda. Alla är olika. Men vissa med få vänner är ensamma och vissa med många vänner har problem, men så är det de med få vänner som mår prima och de med många som också gör det. Det är viktigt att säga till sig själv att det är helt okej att ha det så som man själv vill om man trivs med det. Men trivs man inte, får man göra något åt det.
Ja, det har du givetvis helt rätt i. :D
Tänkte skriva ett mycket längre svar, men jag orkade inte. :D
21:56:11
Om jag hänvisar till boken jag köpte så ÄR det många högkänsliga personer som lider av dålig självkänsla eftersom det är vanligt att man får höra att man borde vara annorlunda. :)
22:02:27
Robert: Det kan jag tänka mig. Därför är det så viktigt att alla förälder lär sina barn att det är okej att inte följa strömmen, att man inte måste göra som "alla andra" och att varje individ är speciell på sitt vis och får vara det. Vi inbillar oss ofta att grupperingar visar på normalen, medan personer som väljer att gå sin egen väg INTE är normalen. Men både ock är helt normalt och helt okej. Egentligen tycker jag att människor som går sin egen väg är mer inspirerande och spännande.
Helt rätt att miljön är viktig. :)
22:54:26
Jag tror att många är rädda för att bli och vara ensamma. Jag är 22 år.. Och ser hos många hur de gör "allt" för att bli accepterade, och få många vänner. Jag har alltid tyckt om att vara själv, men samtidigt haft flera vänner. Efter en del tråkiga händelser för några år sen (sjukdom inom familjen), så såg jag att de jag trodde skulle finnas där, fanns inte där när det väl gällde.. Nu är jag somsagt 22, o har knappt en enda vän.. Jag är social o vill gärna hitta några, men vart? Gillar inte att vare sig supa mig redlös eller dansa.. Men massa annat! Kanske får börja leta på pensionärshemmen? :-)
01:57:08
Robert: God morgon! :D
Numera är det ingen skillnad på orden "vän" och "bekant". Man kan ha få vänner men många bekanta. På Facebook är det ju status att ha tusentals "vänner", därmed mister ordet sin mening (för mig)
09:14:47
@Marielle
Jag skulle just kommentera om det. Jag har en massa bekanta på grund av att jag är aktiv som voluntär och inom lokalpolitiken, men jag har inte alls många vänner. Vänner är dom som man tar hand om, som man tar hand om sina blommor - vattnar och accepterar lite ogräs då och då, men det skulle vara nånting alldeles extra för att slänga ut blomman. En besvikelse kan vanligtvis diskuteras. Äkta vänskap är ovärderlig. Och kom ihåg att ju äldre man är, ju svårare är det att forma vänskap.
Bekanta har man trevligt med och träffar då och då och bjuder hem på lunch ibland, men man (jag) vet inte mycket om deras privata liv. Vilket för mej inte spelar nån roll alls.
00:59:45
Jag älskar kommentarer, men mest de snälla förstås.
