Om inte vi skärper oss tror jag att mänskligheten är på väg att ta död på sig själv och nu menar jag inte bara fysisk med miljöförstöring etc. Jag menar PSYKISK! Vi stressar hit och dit och vi är aldrig riktigt närvarande för vi streber hela tiden efter att "Jag skall bara göra det här, SEN skall jag..". Sen skall du vaddå? Är det SEN du skall leva? Varför lever du inte i stunden? MEDAN du gör saker?
Vad är poängen med att låta all den tid det tar att göra alla måsten vara "icke användbar" tid till att leva i nuet? Varför tillåter vi oss själva att hela tiden ligga ett steg före? Det är inte positivt att göra så, man förlorar kontakten med sig själv och möjligheten att finnas till där och då.
Varför måste vi ha med oss mobilen hela tiden? Varför träffas man för en fika och sen bortprioriterar man den andra med att svara i telefon eller på sms? Det är ohövligt! Inget annat än ett jävla otrevligt beteende. Jag sätter inte av min tid till någon om inte de sätter av sin tid till mig också. Man överlevde förr i världen utan mobil, vi överlever nog utan den en timme eller två nu också.
Nu hoppar jag från det ena till det andra, men det jag vill fram till är att vi i dag oavsett om vi städar eller om vi umgås goda vänner, så kopplar vi inte av. Och vem mer än mig har upplevt att stressa för att bli klar med allt och sen sätter man sig ner i soffan, suckar och undrar: "Jaha? Och vad nu då?". Då har man alltså stressat för att kunna sitta i soffan när man är klar, men när man väl sitter där har man tråkigt.
Sett på radion när du städar. Tänk efter vad du inte har hunnit tänka efter på annars i ditt liv. Ge dig själv utrymme att utvecklas inuti ditt eget huvud. Se städningen som nyttig egentid.
Prioritera umgänge med andra. Stäng av mobilen eller låt den bli liggande hemma. Samma sak när du är med dina (eller andras barn). Man sitter inte på lekplatsen och har kvalitetstid och samtidigt pratar i mobilen.
Varför stressar du i matvaruaffären? Vad är det som är så viktigt att du står och trippar otåligt i kassakön? Är det värt det? Varför inte andas djupt några gånger och koppla av? Det är såna stunder som är naturlig avkoppling. Att sitta i soffan och pilla sig i naveln av ren tristess är inte naturlig avkoppling.
Lev i nuet, lev medan du lever. Ditt liv är som mest intressant när du gör saker. När du slappar händer det inte mycket. Och tycker du det är tråkigt det du måste göra, så gör det till något intressant istället.
Ditt liv är NU, inte om fem minuter, fem timmar eller fem dagar. Njut! Endast du kan se till att du njuter. Det är faktisk mysigt att gå ut med soporna. Det handlar om hur man tänker.
Framtiden har hunnit stjäla flera år från mig. Jag jobbar stenhårt för att framtiden inte skall få ta mer tid från mig i nuet.
Jag håller med dig helt och hållet. Ibland får jag "komplex" när jag ser hur andra människor far fram i ilfart genom livet men det kanske borde vara tvärtom istället. :D
16:07:20
Jag tror jag föddes stressad... :/
Det är helt rätt du skriver, men ack så svårt att leva upp till. (Just detta med måsten och stress är faktiskt det jag har svårast med i livet.)
Men jag inser att jag faktiskt både skulle få mer gjort, och ha roligare om jag faktiskt lyckades.
På mig finns det liksom bara två lägen. På eller av.
Eftersom jag är så trött blir det ju rätt många av-stunder, och då har jag dåligt samvete för det. Trots att jag inte skulle orka göra ett skit, om jag inte tillät mig att lägga mig på rygg när min kropp kräver det.
Men jag över ju också på att tänka rätt, och i det ingår självklart det du skriver. - Det blir ju onekligen MYCKET roligare att leva när man kan se det positiva i allting, och jag har i alla fall kommit en bra bit på väg. :)
Robert: Det är de som INTE har andan i halsen vi borde se upp till.
Karin': För mig var/är inte konsten att orka göra något när jag inte har någon energi. För mig var/är konsten att göra saker med närvaro när jag HAR energi. Det var visat sig att då har jag energi MYCKET längre tid. Vissa saker gör inte lika fort att göra då, men i och med att energin håller i sig längre får jag egentligen MER gjort totalt sätt. Och så har jag trevligt under tiden (när jag inte glömmer bort mig ;)).
PS! Till Karin: Det är lätt att komma in i en ond cirkel om man är van vid att energin plötsligen tar slut. Då vill man "passa på" när energin är där och då är det väldigt lätt att stressa för att "hinna med". Det blir ett dåligt ekorrhjul av det hela. Ta det lugnt när du har energin, den håller längre och kanske du till och med upplever att du inte blir kraftlös på samma sätt längre. Mala på, sakta men säkert i makligt tempo när du gör något. Neka dig att göra det "effektivt", för i det långa loppet blir det tvärt om. Säger jag.. - av egen erfarenhet.
Ja, jag jobbar på det, och nu hoppas jag ju på att orka så mycket mer också, när bara amalgamet flytt.
Just nu är jag INTE i så bra form, men jag skyller det på att du just varit och petat runt nyligen.- Och om man reagerar så är ju hoppet stort att det blir en förändring snart också. :)
Att erkänna att den förkylning som jag tankevägen slagits mot i över en vecka nu faktiskt verkar ha brutit ut tänker jag inte riktigt erkänna än. :D
Jag ska sova gott i natt, och vakna utan den där igelkotten som måste hoppat in i i halsen när vi röjde röjde runt i går, när jag slår upp mina gluggar i morgon har jag planerat. ;)
Blir det inte bättre vad tiden lider, så för jag väl försöka lära mig att nöta på långsamt jag också. :D - Men snart är vi som två små raketer, som älskar allt vi gör ska du se! :)
Flera år har försvunnit från mig också men jag jobbar på rätt bra för att ta igen lite av det och det försöker jag göra utan stress men det är inte alltid så lätt. Speciellt i kassakön men en klok kvinna har fått mig att tänka annorlunda där också så förhoppningsvis slipper jag bli irriterad över långa sega köer framöver.
Håller helt med dig om mobiler. Jag är dålig på att stänga av om man bara är två som pratar men är det nåt viktigt/seriöst man pratar om klickar jag av eller ger fan i att kolla. På restauranger/caféer stänger jag alltid av den eller sätter på ljudlöst. Även om jag sitter själv där.
Däremot kommer jag nog aldrig kunna se städning som nyttig egentid. Det är och kommer alltid vara nåt nödvändigt ont som måste göras.
21:29:48
Janne: Men när man gör något "nödvändigt ont" så kan man utnyttja tiden till att fundera på sånt man inte har hunnit fundera på? Eller lyssna på musik som man gillar? Eller en ljudbok? Man kan medvetet lyfta fram goda minnen för att göra sig själv på gott humör? Eller tänka ut vad man skall skriva i nästa kommentar i bloggen till Svorskan? :D
Håller med dig om precis alltihop, men visst är det svårt. Städa är inte min favoritsysselsättning och jag får ont i ryggen och höfterna. Försöker intala mig att ta det som ett träningspass men att säga att jag njuter och ser det som egentid vore att ta i.:D
Godmorgon! :D
Jag borde ta det som en komplimang när "någon" kallade mig för lat med andra ord ;)
God morgon! :D
10:28:23
Hej svorskan!
Jobbar i kassan och jag vet att människor idag är så superstressade att de nästan inte kan behärska sig ståendes i en kassakö. Stirrar på kassörskan, blir stirriga och trampar på stället om en äldre tar tid på sig, de verkar tänka...varför måste alla gamla handla nu, just nu! Varför kan de inte handla på morgonen? Dåliga kommentarer har de också.
suck!
11:23:51
Jag gillar verkligen det du skriver om stresshantering. Dela gärna med dig mer om dina tankar i ämnet.
12:05:49
MMm, försöker att tänka på det där så ofta jag klan, det g¨år inte alltid. Att tala i telefon eller hålla på och SMSa ´tycker jag också är ett ofog och hoppas att jag inte gör det när jag träffar folk :)
Man måste verkligen jobba på det där hela tiden. Eftersom pressen från samhället är så stor så krävs det nog att det börjas tidigt på den punkten. Att föräldrar och skolor lär barn stressa ned, eller kanske framförallt agerar FÖREBILDER på den punkten. Man måste inte hinna allt jämt. Jag hittade till lugnet förra året, och det var helt underbart... kände mig stark o inget kunde oroa mig särskilt mkt. Av ngn anledning har jag stressat iväg igen - Men som sagt, jag jobbar på det och det är vad som krävs om man ska finna harmonin i sig igen. Vet en jättehärlig blogg: www.harmoniamaria.wordpress.se på det temat :)
Bra inlägg, igen :-D Sånt får man aldrig för mkt av.
Det är inte så lätt det där. Det är ju bara att titta omkring sig för att förstå det. Varför det är så är svårare att förstå. Det har hänt att jag har sagt till folk i telefon, som hela tiden pratar med andra, att vi hörs vid ett annat tillfälle när han/hon har tid att prata. Bra skrivet!
Hänger du med i sväng i Bongoklubben igen?
Jag älskar kommentarer, men mest de snälla förstås.
