Top Model surrar i bakgrunden...

Marjorie: Jag tycker det inte är så konstigt att man är nervös inför folk.
Nån annan modell: Du måste få in i ditt huvud att du är en av dem/oss!

Så sant! Känner man sig som "en av dem" så är man inte nervös längre. Handlar nervösitet inför andra människor enbart om dålig självkänsla? Utanförskap? Eller kan man vara nervös inför folk av andra orsaker?

Jag tror mycket handlar om just det att känna sig som "en av dem" och det kan man till viss del styra med att tänka rätt. Eller?

Var ute och åt affärslunch i går. Det blev asiatisk mat. Asiatisk mat är som oftast samma sak som "mat med glutamat" och jag borde lärt mig tills nu att jag är känslig för just det. Det blir än mer tydligt när jag vanligen äter efter LCHF och får i mig minimalt med tillsatsämnen och den där glutamatskiten.

Så i dag får jag dras med onödig vardagsångest igen. Det känns dock bättre när jag var varför och inte går runt och tror det är som jag är dålig på att hantera mitt liv i stort.

Vad gör man när man hamnar i en hotfull situation med en (möjligt) angripande hund? Stor eller liten. Det spelar ingen roll om den angriper Mimi eller mig, jag vill ha en lösning på problemet.

Ett tips jag fick var att ha en skruvmejsel i fickan, men jag har svårt för att tro att jag kör den i en hund - dessutom kan den hunden bli ännu mer aggressiv av det. Ett annat tips är pepparspray, men då kan väl hunden också bli ännu mer galen? Vad med ett skynke att slänga över huvudet på den?

Är det någon som har bra tips och idéer? Varför jag frågar är för att jag efter en olustig incident känner mig otrygg när Mimi och jag är ute och går. Relativt ofta möter vi större hundar som gör utfall. De är i koppel, men jag har ju precis varit med om att det inte behöver spela någon roll. Ägaren kanske inte klarar hålla emot eller  kopplet ryker.

Jag ser ständigt för mig vad som kan hända och det vill jag bli av med. HUR? Finns det något bra man kan ha i fickan? Något som allra helst får den aggressiva hunden att fly så att ingen blir skadade.

Tips och idéer mottages med stor tacksamhet!


UPPDATERING: Jag har hittat den här sprayen, är det någon som känner till den? Låter toppen! Och här kan man köpa den för 125 kronor. Gissa vem som beställer en i skrivande stund!

Mimi är väldigt lätt att ha med att göra, men nu börjar hon påverkas av att jag har två olika sätt att ge henne kommandon på. Till exempel betyder "Mimi! Kom!" att hon kan komma om hon känner för det. Medan "Hit!" står för att hon skall komma på studs. Jag har samma sak med "ligg" och "sitt". Säger jag det så förväntar jag mig att hon gör det, men om jag säger "lägg dig ner" eller "sätt dig" så kan hon låta bli om hon vill.

Jag vill att min hund har personlighet, egna idéer och att hon tar för sig. Mimi själv tycker att hennes största tillgång är hur hon hälsar på andra hundar och människor och hur hon charmar sig till kel, mys och uppmärksamhet. Det är inte möjligt att sitta och klia en hund hela tiden och när jag sitter vid datorn kan hon slingra sig som en boaorm upp i mitt knä - från alla håll och kanter. Om jag aldrig skulle låta mig charmas av henne när hon gör så, tror jag att hon hade förlorat något av det hon älskar som mest att göra. Därför puttar jag henne lite halvhjärtat undan några gånger, men när jag verkligen vill att hon slutar tar jag mer tag i henne, placerar henne lite ifrån mig i soffan och säger "Nej!". Det är också två olika sätt, ett där hon kan välja att sluta och ett där hon SKALL.

Jag har alltid gjort så med mina hundar. Resultatet har blivit hundar som jag kan använda mjuka kommandon till och det låter trevligt för hunden, mig och alla andra. De där "nu-gör-du-som-jag-säger"-kommandon kör jag sällan och blir mer effektiva när de verkligen behövs.

Det verkar gå hem med Mimi också. Hon har blivit en busig, valpig (cockern är känd för att vara valpig hela livet) och småtjatig tjej som vågar visa vad hon vill, samtidigt som hon lyder när det är viktigt.

Dresserar man sin hund för hårt blir den kuvad och då förlorar den sin personlighet. Mimi har aldrig förlorat sin, men jag tror jag har tagit fram ännu mer av den. Då menar jag HUNDEN i henne, de medfödda instinkterna som en hund behöver få stimulerad i skog och mark, med lek och att träna lydnad. Hundar i flock har samma sak, de sonderar terräng, de leker, jagar och de uppfostrar varann.

Jag satt i soffan och fick ett sms. Kastade mig på cykeln och cyklade ner till stan. På väg ut ur affären höll jag på att ramla när tröskeln kom emot mig. Och på cykeln kändes det som att jag satt på en hög enhjuling så långt ifrån marken kände jag mig.

Det är inte varje dag vi fotar. Ofta fuskar vi och använder foton sen innan när vi gör ett inlägg. Så nu slänger jag ihop nåt utifrån det. Tassen har med andra ord läkt, så när ni ser en inlindad tass är den min, men numera är den hur bra som helst.

Här kommer min story med matte (förkortad version ;)):

Jag trodde jag hade ögonen på Mimi hela morgonrundan, men hon har klarat av att gnida sig mot något igen. Denna gången verkade det vara hundskit. När vi kom hem fick jag ta henne i badkaret och tvåla in och skölja vid halsen, nacken och ena örat. Kan ju inte bada hela henne varje gång, det är inte bra för fettlagret på huden. Tvättade kopplet för säkerhets skull också.

Och Mimi? Ja, HON är nöjd. SKITnöjd.

Nu har jag lagt ut ett par inlägg som handlar om stora och icke-vänliga hundar. Faktum är att det är skit samma om du har en liten eller stor hund. En liten ettrig hund som gör utfall eller inte kan bete sig socialt med andra hundar är lika farlig som en stor. Även om den lilla hunden inte kan förvålla lika stor skada som en stor så kan dens asociala beteende trigga igång en annars (stor) vänligt sinnad hund.

Det som sker då är att den annars så vänligt sinnade hunden blir boven i dramat när den ouppfostrade lilla hunden drar den över gränsen för vad den kan acceptera.

Inte tycker vi det är okej att en spinkig 12-åring står och moppar sig inför en större 14-åring? Om 14-åringen efter mycket om och men ger 12-åringen på käften så är det ju nästan acceptabelt. Men så funkar inte hundvärlden tydligen. Där läggs alltid skulden på den stora hunden.

Det spelar ingen roll vilken storlek en hund har, den skall lära sig bete sig socialt för sin egen och alla andra hundars skull. Det är inte coolt med en skällande, framrusande småhund. Dessutom visar det på att hunden inte mår bra i sig själv. Det är en dålig hundägare som inte försöker lösa dennas sociala problem.

Hej, jag läste om ditt inlägg om den hunden som sprang fram till dig och din söta Mimi. Jag vill jättegärna dela med mig av denna tragiska historia om vår lilla hund som blev ihjälbeten, av just en lös hund.