Endokrinologen och hans fru

Jag har hypothyreose, Hashimotos, Essentiell Tremor och lite andra åkommor och går därför till endokrinolog. När jag är där pratar vi hundar (rätt ovanligt) och så pratar vi om mig (helt normalt, tycker jag. ;)

 

Dagens besök:

Jag: Jag mår jättebra nu, bortsett från värmevallningarna. De är inte nådiga och om jag har TUR vaknar jag bara två gånger per natt. Som oftast vaknar jag 4-5 gånger per natt. Genomblöt.

Herr Endo: Då får vi ju i så fall sätta in östrogen igen, men du har redan tagit det i några år. Jag blir lite osäker här, jag måste kolla upp detta. Jag får ringa... <Han tar upp sin mobil och ringer>

Jag: ??

Herr Endo: Jag ringer min fru.

Jag: Din FRU??? <Börjar skratta>

Herr Endo: Hahaha! Ja, det lät kanske lite konstigt. Men hon är gynekolog.

 

Men då så. :D


Stoltserande stolt Mimi

Jag har tidigare skrivit om att Mimi inte ville bära något - det trots att cockern ju är en apporterande fågelhund. Jag var inte säker på orsaken, men jag hade nog rätt i att det handlade om hennes tandlossning.
 
I eftermiddag har vi varit i djuraffären och fått klippt klorna och utan att tänka mig för köper jag en grisknorr till Mimi och ger henne så att hon kan bära hem. Något som ju inte borde fungera, men som jag gjorde av gammal vana från min fd hund.
 
 
 
Mimi TOG grisknorren och höll den i mun och..
 
 
..sen gick hon med huvudet högt HELA vägen hem!
 
Vanligen kommer hon direkt när jag skall fota, för då får man ju godis. Men i dag brydde hon sig inte. Hon ville hem. På studs! :D
 
 

Midsommar

En sak som är lite jobbigt för Mimi och mig är att gå bort. I går kväll - på midsommarafton var vi bortbjudna och jag var starkt frestad att låta Mimi stanna hemma, men lät mig övertalas till att ta henne med.
 
När vi är någonstans är Mimi orolig och väldigt angelägen om att vara nära mig hela tiden. Hon följer till och med mig på toaletten. Efter att ha hälsat på 3-4 gånger börjar hon förstå att det är just det vi gör, vi "hälsar på", men de första gångerna verkar hon tro att hon skall gå genom ytterligare en omplacering (jag är hennes fjärde hem).
 
Därför var det extra trevligt i går kväll när samtliga gäster var förstående för hennes klängighet. Det gör ont i hjärtat när hon är så otrygg, men jag tror ändå att hon har det bättre när hon får hänga med än om hon skall vara själv hemma. Och kanske, kanske vänjer hon sig. Om vi bara tillräckligt ofta går bort till nya ställen.
 
Jag får ser till att bli översocial. ;)
 

Soldyrkaren

 
 
Jag behöver aldrig leta efter Mimi, vare sig hemma eller som här - på jobb. Man bara går dit 
solen är, där är också Mimi.

Jag känner mig stolt

 
Jag har aldrig pushat på eller lagt någon press på att Regina skall göra det ena eller det andra. Jag har inte lagt mig i vad hon borde eller inte borde när det gäller skolgång och studier och jag har aldrig försökt styra hennes bloggande eller sagt vad hon borde eller inte borde skriva om. (Dock kan det ha slinkat ut att jag tycker det är lite pinsamt när hon framställer mig i dålig dager. ;) )
 
Och nu är hon klar med sin universitetsutbildning. Vilken tur jag har haft. Jag är fullt medveten om det. Och jag är tacksam, väldigt tacksam. Nu tror jag inte att högre utbildning är svaret på ett lyckligt liv, det har inte med saken att göra. Men en högre utbildning måste till om man vill jobba med vissa saker och utifrån vad Regina gillar att göra så känns det helrätt att hon har utbildat sig till kommunikatör. 
 
Åh! Vad det är härligt att ha en blogg där man ohämmat kan skryta så mycket man vill!
 
 

Underbart

Ja, vem vill inte flyga till himmels en sån här dag?
 
Mimi var självklart också med på rundan, men var mer intresserad av annat än att vara på med
bild. Konstigt nog, för jag hade mer godis kvar. :D

Kissrunda innan Let´s Dance

Vi har inte så bra kamera, men att få skärpa på svansen är så att säga omöjligt oavsett.
Den går i ett. Och hade jag haft en svans hade det varit likadant. Mimi är duktig
och rör inte sina tumörer. Vi håller tummar, tår och tassar för att det
håller i sig.
 

Det ser lovande ut

Första dagen utan salva och utan bandage och Mimi har inte rört tumörerna alls! Kanske vi slipper operera, inget hade varit bättre än det.
 
Ibland skippar vi morgonrundan som sådan och så går vi heller en omväg till jobbet som tar en
timme och Mimi kan springa lös. Bästa starten på dagen!

Känns rätt bra

NU har jag fått svar. Det är inte cancer, men inflammatoriska förändringar. Så nu är målet att det skall sluta klia, så det inte blir en farlig infektion. Skall använda en salva jag har fått några dagar till, hjälper inte det måste den godartade tumören opereras bort (en på benet och en i örat). Det kostar sek 8.200 om de skall skicka iväg tumörerna för provtagning (för att se om det är återkomman problem eller ej). Utan provtagning ligger priset på ca 4.300:-. Det är narkosen som gör det så dyrt.


Så nu håller vi tummarna för att salvan gör så att det inte kliar!

 

Här har jag flyttat Mimis säng på jobbet så att hon kan ligga i solen. Man skall ju ha det bra! 
 

Vi lägger det åt sidan i helgen

 
Mimi älskar solen, så jag har lagt hennes favoritfilt på balkonggolvet och så solar hon där medan jag städar. Helt okej arbetsfördelning, tycker Mimi.
 
Två gånger per dag smörjer jag på salva på tumören på benet och i örat. Den skall förhoppningsvis stilla klådan, men än så länge verkar det inte hjälpa. Till veckan skall jag ringa och prata med veterinären igen för att få svar på om det är cancer eller ej och planera vad vi eventuellt skall göra härnäst.
 
Jag tänker alla möjliga tanker och uteslutar inga möjligheter - vare sig på gott eller ont. Det är så jag funkar. Men jag har också förmågan att lägga tankarna åt sidan och bara njuta, så det gör vi nu i helgen, Mimi och jag.
 
Vi var på en tidig långrunda. Två timmar har vi varit ute och gått i strålande solsken. Vindstilla var det också, något som inte är så vanligt i Landskrona.
 
Om man vill se vad som kan vara positivt med sjukdom, så är det att man vaknar till och ser att man börjar ta saker för givet. Senaste veckan har Mimi fått många flera pussar igen, det kan aldrig bli för mycket kärlek. 
 
Och när det är sagt skall jag nu göra som jag skrev här ovanför, jag lägger de trista tankarna åt sidan ett tag och njuter av helgen.

Dagsläget

Samma som den lilla tumören på benet har hon en i ena örat också.
 
 Vi fick salva med kortison och antibiotika i hopp om att stilla klådan. Proven visade att det möjligen är cancer, men inte en väldigt aggressiv variant i så fall. De skall skickas till ett större labb. 

Veterinärbesök i morgon 14.30

 
Mimi har fått en del åldersvårtor senaste året och jag har inte brytt mig. Men nu har hon fått två som
kliar och då är det dags att kolla upp. En i örat och en på benet. Den i örat är hon för lat för att 
komma åt ordentligt. Hon försöker, men ger upp innan hon är riktigt "där". Men den på benet
är mer lättåtkomlig, så nu har vi rakat, renat och rensat och lagt på lenande AloeVera.
 
I morgon 14.30 hoppas vi att veterinären säger att de kliande vårtorna enkelt kan tas bort och
att allt är bra. Vi vill inte ha några dumma cancerbesked. Livet leker och
det vill vi att skall fortsätta en stund till. 

Min underbara, charmiga och galna lilla Mimi

Två små snabba filmsnuttar. I den första avslöjar Mimi sin taktik. När jag säger "Hopp och lek!" studsar hon iväg och efter en liten stund låtsas hon som att hon hör mig vissla och kommer studsande för att få godis. Ibland funkar det - ibland inte:
 
 
 
 
Här är vi på ett av Mimis favoritställen och det är här vi har sett både kanin, hare, räv och rådjur:
 

Svorskan tror det är sommar

 
"Hallå? Får jag inte ens kissa i fred?".
 
"Så ja. Det är lite bättre".
 
"Okej då. Så här ser jag ut. Galna Svorskan har fixat sommarfrisyr på mig, något som
resulterade i att jag behövde tröja i vårsolen. Jag är liksom inte van vid att springa
runt som en nakenhund heller".
 
"Så! Nu har ni fått se. Nu har jag inte tid längre, jag skall få godis".
 
Och till ni som känner mig lite extra IRL: Jag mår prima! Jag har världens kondition, är frisk, glad, tar för mig och lindar alla runt lillfingret som jag alltid har gjort. Nästa gång fyller jag 12 år, men det kan ingen gissa. 
 
Hörs! :D

Längtar till sommaren

Mimi älskar sån här terräng. Rejäla tuvor så hon kan studsa som en känguru.
 
Mimi längtar nog också till sommaren.
 
..och efter att sitta vid vattenbrynet och skrika åt folk att hålla sig undan.;)
 
När jag tittar på bilder från i somras kommer jag på vilken skillnad det gör när hon är kortklippt. Det är så mycket lättare att hålla rent, hon torkar snabbt och vi slipper allt som heter pälsunderhåll. Hon är rejält lurvig nu, men jag håller mig i skinnet och väntar med att klippa ner henne tills det är lite varmare i vädret.






RSS 2.0