Det räcker att ta fram kameran - så är hon där

Vart är Mimi????
 
 
Hääääääär är Mimi. 

Plastigt inlägg

Mimi älskar sin hundsäng som jag skrev om HÄR. Hon älskar den så mycket att jag bestämde mig för att köpa en till, så kan vi ha en i soff.. - eh, vardagsrummet och en i matrummet. Redan innan jag kom hem misstänkte jag att Mimi skulle reagera som hon gjorde, jag hann inte längre än till hallen och fick inte ens ta av plasten:
 
 
"Åååh! Matte! Har du köpt en till?"
 
"Den är väl till mig?"
 
"Snälla! Snälla! Säg den är till mig?"
 
 
"Puss på dig matte! Du är bäst! Bäst i hela världen!".
 
 

Så långt ögat kan se

Utsikt över Hole och Ringerike kommune i Norge. Nu har dottern varit där (hon som sitter där
och vinkar) och för massor med år sen var jag på samma plats. Helt fantastisk utsikt och 
det är lite oframkomligt, så det kryllar inte av folk precis. 
 
Det hela uppmärksammades av den lokala tidningen. Kul! 
 

Det är svårt att vara prinsessa

 
Mimi får självklart ligga i soffan. Alla prinsessor får det. Men här om dagen köpte jag ändå en hundsäng till henne och när jag ställde den på golvet uppvisade hon stor glädje. Hon dansade rundor i vardagsrummet ungefär som för att säga: "Åååh! Det är en sån jag ALLTID har önskat mig!" (på allvar - jag skojar inte).
 
Och nu ligger prinsessan där och funderar vad som är bäst. Sommar, sol och värme som hon älskar (men då blir det för varmt att ligga i mjuka, mysiga hundsängen) eller om hon skall önska sig vinter igen.
 
Tur det är kyligt på kvällen.
 
(Kommentarer om att hundsängen är i soffan behövs inte. Jag vet det. ;)  )
 

Hon är så söt och så liten

Naaw, SÅ söt! Det är en ny valp på jobb. Blandras mellan Malteser och Chihuahua. 
 
 Hon är lite mindre än Mimis huvud. Hahaha!
 
Och Mimi tycker inte alls om situationen. Hon håller sig så långt undan hon bara kan och morrar som en sur gammal kärring när valpen gör lekinviter. 
 

Rätt grönt

Mimi och jag gick i nästan 2,5 timme i förmiddags. Så vackert väder det var!
 
Jag brukar fota utmed havet, så varför inte bjuda på en bild tagen vid vallgraven. Höghus 
blir också ett fint motiv när man är på det humöret. ;)
 
Den här bilden tog jag för flera år sen. Roddbåten ligger inte där längre...
 
..kan man se här. En bild tagen från andra hållet. Jag var mest imponerad av ljuset.
 
 
 

Mimi tar en ofrivillig paus ;)

Ååååh! Jag blev påmind om min fd hund Madde. Detta är till hennes ära:
 
Madde älskade vatten. Verkligen ÄLSKADE  det. Hon dök och simmade. Kolla vattnet bakom
henne på bilden, det är hon som piskar vattnet med svansen, hon kan inte låta bli så
lycklig hon är. 
 
Otroligt duktig simmare som kunde hålla på i timmar. 
 
Och stark som sjutton, för den pinnen var INTE lätt.
 
Med så mycket energi i kroppen var hon ett naturligt val vid elavbrott. ;)
 
Heja Madde som springer runt där uppe i himlen! Älskar dig! 
 
 
 

"Den skal tidlig krökes som god krok skal bli" - säger man på norska

 

Min lilla soldyrkare

Mimi och jag lade ut på långrunda lite innan åtta. När vi
kom ut till havet en halvtimme senare var det otroligt nog
helt vindstilla där också.
 
Vi gick och strosade och hade så mysigt. Satt på en bänk ett tag och gick lite till. Äntligen känns
det som att våren är här på riktigt.
 
Och Mimi som är så glad i sol och värme riktigt njöt. Och inte för att snacka om när vi
kom hem nästan 2,5 timme senare, då slafsade hon i sig vatten och när jag lade
hennes filt på balkonggolvet var hon inte sen om att nappa:
 
..och där ligger hon fortfarande och kommer nog att stanna ett bra tag. Lilla soldyrkaren.

En fd 08-pingla

På den tiden när jag var utställningshund, då brukade jag stå på sånt där bord och bli friserad och sånt och sen såg jag ut så här:
 
 
 
 
 
Numera har jag gått i pension och står inte på nåt konstigt bord, numera friseras jag så här:
 
 
 
 
 
..och när jag är klar spritter jag inte runt i en ring och visar upp mig. Det var förr. Numera gör jag så här:
 
 
 
 

Mimi - om hon hade varit katt

 
 
 
 
Men det var inte riktigt det jag ville visa. Jag blev bara så tagen när jag kom över den här texten igen och började läsa om:
 
Mimis omplacering

Det behövs visst en uppdatering ;)

Christine på Hittehund (alla vet ju att Mimi blev omplacerad genom Hittehund? ) har frågat mig hur det går med Mimi därför att jag uppdaterar ju inte bloggen. Men vem behöver en blogg när man är upptagen av en hund som Mimi liksom? 
 
Hur som helst, jag svarade Christine och så kom jag på att jag kunde göra det enkelt för mig och lägga in samma information här. Så intresserade (före detta ägare, bekanta och alla andra där ute) kan bli uppdaterade om läget:
 

Allt är bra med oss. Mimi hade lite tandsten som jag ville ta bort, men det känns så fel att söva henne. Som tur är har jag en bekant som ställer ut hundar och hon tog sig an uppdraget. Utan större problem fixade hon till Mimis tänder på tio minuter. Det var ju inte mycket och Mimi köpte läget.

 

Detta jag skall berätta om nu låter som småsaker, men för Mimi och mig är det stort: När jag fick henne vågade hon inte nosade ner i platspåsarna när jag kom från matvaruaffären. Numera sticker hon nosen neri och roterar runt som sig hör och bör. För några månader sen började hon putta till dörrar för att komma in i andra rum (hon har annars inte tagit såna initiativ) och för en vecka eller tre sen så tvingade hon in nosen i en liten springa och öppnade upp en dörr som stod på glänt som svängde MOT henne. Som sagt - låter som baggisar, men inte för oss.

 

Sen blir den lilla, vackra prinsessan buren från soffan till sängen varje kväll när vi skall lägga oss. Och när jag skall lyfta henne så korrigerar hon mig om jag inte fattar rätt grepp (efter hennes tycke) och det gör hon med att morra. När jag förstod att hon morrar för att korrigera mig - inte som att jag skulle låta henne bli - så blev hon SÅ glad. Svansen dunkar som en galning för att bekräfta att jag är rätt på det.

 

Tolv år.. Hon har olika typer av knutor/tumörer både här och där. Chansen är nog stor för att nåt är cancer. Men hon mår bra och vi njuter av livet. Känslan är dock att en dag är det bara plötsligen över. Men det tar vi när den dagen kommer.

 

Hon är lätt till bens, studsar, är kärleksfull och numera lite mer otålig och ivrig så som en äkta cocker brukar vara. Men mitt i det hela är hon självklart fortfarande underbara Mimi. 

 

Här hände något konstigt. Jag upptäckte plötsligt att Mimi satt och stirrade på mig (brukar hon
aldrig göra annat än när det är tid för mat).
 
Jag frågade henne: "Vad är det, Mimi?", men jag lyckades inte tolka henne. Det känns
som att vi är så sammansvetsade att jag borde förstå, men det gjorde jag inte. Ingen
aning om vad hon ville. Tyvärr. Hon kanske bara testade något nytt? Som att se
om man kan få mat tre gånger per dag istället för två? :D 

Världens snällaste hund

Regina vill ha julbild av Mimi och Mimi ställer upp.
 
 
Poserar.
 
 
Och poserar.
 
 
Tills hon har fått bilden hon ville ha.
 
 

God Jul!

Vi önskade varandra God Jul!
 
 
..och så önskar vi alla andra en fortsatt God Jul!
 

Hipp Hipp Hurrrrrrrrraaaaaaaaaaaaaaaaa

Fantastiska, underbara Mimi fyller 12 år!
 
Vilket betyder att jag har haft henne i drygt fyra år.
 
Vi har våra långpromenader..
 
..och Mimi låter sig inte hindras av att det är november månad. Hon tar ett litet dopp ändå.
 
Från att vara en 08-primadonna har hon blivit..
 
..en kortklippt skåning med naturlig slitage av klor.
 
Jag har läst att engelsk cocker spaniel blir 12 - 14 år, men har hört om de som har blivit
16 år gamla.
 
 
Mimi skall hålla sig pigg och glad och ha massor med livsglädje och bli jättegammal. Vi njuter
så otroligt av varandras sällskap och det vill vi fortsätta med länge, länge till.
 
Tack fina Mimi, för att du gör mig den äran - att du tar hand om mig och att du låter mig ta hand om dig.
 
 
  
 
 
 
 
 






RSS 2.0