Det behövs visst en uppdatering ;)

Christine på Hittehund (alla vet ju att Mimi blev omplacerad genom Hittehund? ) har frågat mig hur det går med Mimi därför att jag uppdaterar ju inte bloggen. Men vem behöver en blogg när man är upptagen av en hund som Mimi liksom? 
 
Hur som helst, jag svarade Christine och så kom jag på att jag kunde göra det enkelt för mig och lägga in samma information här. Så intresserade (före detta ägare, bekanta och alla andra där ute) kan bli uppdaterade om läget:
 

Allt är bra med oss. Mimi hade lite tandsten som jag ville ta bort, men det känns så fel att söva henne. Som tur är har jag en bekant som ställer ut hundar och hon tog sig an uppdraget. Utan större problem fixade hon till Mimis tänder på tio minuter. Det var ju inte mycket och Mimi köpte läget.

 

Detta jag skall berätta om nu låter som småsaker, men för Mimi och mig är det stort: När jag fick henne vågade hon inte nosade ner i platspåsarna när jag kom från matvaruaffären. Numera sticker hon nosen neri och roterar runt som sig hör och bör. För några månader sen började hon putta till dörrar för att komma in i andra rum (hon har annars inte tagit såna initiativ) och för en vecka eller tre sen så tvingade hon in nosen i en liten springa och öppnade upp en dörr som stod på glänt som svängde MOT henne. Som sagt - låter som baggisar, men inte för oss.

 

Sen blir den lilla, vackra prinsessan buren från soffan till sängen varje kväll när vi skall lägga oss. Och när jag skall lyfta henne så korrigerar hon mig om jag inte fattar rätt grepp (efter hennes tycke) och det gör hon med att morra. När jag förstod att hon morrar för att korrigera mig - inte som att jag skulle låta henne bli - så blev hon SÅ glad. Svansen dunkar som en galning för att bekräfta att jag är rätt på det.

 

Tolv år.. Hon har olika typer av knutor/tumörer både här och där. Chansen är nog stor för att nåt är cancer. Men hon mår bra och vi njuter av livet. Känslan är dock att en dag är det bara plötsligen över. Men det tar vi när den dagen kommer.

 

Hon är lätt till bens, studsar, är kärleksfull och numera lite mer otålig och ivrig så som en äkta cocker brukar vara. Men mitt i det hela är hon självklart fortfarande underbara Mimi. 

 

Här hände något konstigt. Jag upptäckte plötsligt att Mimi satt och stirrade på mig (brukar hon
aldrig göra annat än när det är tid för mat).
 
Jag frågade henne: "Vad är det, Mimi?", men jag lyckades inte tolka henne. Det känns
som att vi är så sammansvetsade att jag borde förstå, men det gjorde jag inte. Ingen
aning om vad hon ville. Tyvärr. Hon kanske bara testade något nytt? Som att se
om man kan få mat tre gånger per dag istället för två? :D 

Världens snällaste hund

Regina vill ha julbild av Mimi och Mimi ställer upp.
 
 
Poserar.
 
 
Och poserar.
 
 
Tills hon har fått bilden hon ville ha.
 
 

God Jul!

Vi önskade varandra God Jul!
 
 
..och så önskar vi alla andra en fortsatt God Jul!
 

Hipp Hipp Hurrrrrrrrraaaaaaaaaaaaaaaaa

Fantastiska, underbara Mimi fyller 12 år!
 
Vilket betyder att jag har haft henne i drygt fyra år.
 
Vi har våra långpromenader..
 
..och Mimi låter sig inte hindras av att det är november månad. Hon tar ett litet dopp ändå.
 
Från att vara en 08-primadonna har hon blivit..
 
..en kortklippt skåning med naturlig slitage av klor.
 
Jag har läst att engelsk cocker spaniel blir 12 - 14 år, men har hört om de som har blivit
16 år gamla.
 
 
Mimi skall hålla sig pigg och glad och ha massor med livsglädje och bli jättegammal. Vi njuter
så otroligt av varandras sällskap och det vill vi fortsätta med länge, länge till.
 
Tack fina Mimi, för att du gör mig den äran - att du tar hand om mig och att du låter mig ta hand om dig.
 
 
  
 
 
 
 
 

Godis saknas

När Janne är på besök brukar han gå kvällsrundan med Mimi och han har lärt Mimi leken "Missing Godis". Ungefär som "Missing People", bara med en lite annan vinkling. Leken utförs i trapphuset på väg in och Mimi sitter kvar vid entrédörren medan Janne ser till att det finns "Missing Godis" lite här och var och sen står Janne utanför min dörr på andra våningen och säger till Mimi där nere: "Sök!".
 
Resten ger sig själv, ni fattar ju. Men Mimi är inte riktigt van vid sånt här och får ibland ta vändan ner igen och göra sökningen en gång till - när hon har missat nåt.
 
När Janne sen åker hem igen händer det att Mimi de första gångerna vi har varit på kvällsrunda stannar till där nere som för att visa att hon vill leka "Missing Godis". Jag är inte den som är den, så vi leker Jannes lek. Efter en vecka eller två glömmer vi dock bort det - både Mimi och jag. Trodde jag.
 
Just nu är jag dunderförkyld och det är inte en chans i havet att jag orkar långa rundor, så i går var det små kissrundor Mimi fick. Utöver det hade vi mysigt i soffan. Men på kvällsrundan märktes det att hon nog tyckte sig vara lite understimulerad, för när vi gick in så stannade hon vid entrédörren och stirrade stint på mig. Typ: "NÅT kul får jag väll ha i dag? Och Leka "Missing Godis" orkar du väl?".
 
Underbara Mimi. Hon som aldrig visade vad HON ville när jag fick henne. Nu inte bara visar hon vad hon vill, men hon tar initiativ till saker hon tycker är kul också.
 
Det låter som en baggis, men ni som känner Mimi och mig från början vet att jag har behövt locka fram tigern i Mimi.
 
 
 
Här om dagen var det en man som frågade mig: "Är hunden ute och går med dig?". Hahaha, det var också roligt. Jag har inte tänkt på det, men när jag fick Mimi gick hon alltid fot. Även om jag inte hade henne i koppel och sa tusen gånger "Hopp och lek!" så gick hon lika väl fot. Så när hon har börjat utnyttja kopplets längd har jag inte sagt något, heller tyckt om det - att hon vill nosa och inte alltid vara mig till lags. Och det har uppenbarligen resulterat i att numera är det Mimi som är ute och går med mig. Inte tvärt om.

Inte Reginas - men Linas

Regina bloggade om Linas matkasse förra veckan och bjöd mig på middag en dag. Jag blev så impad och inspirerad bara av att titta (och gott var det), så jag beställde jag med.
 
Ugnsbakad lax med sojavinägrett, pak soi och lime.  
 
Jag ångrar mig inte en sekund. SÅ gott! Och hela upplägget är så genomtänkt och praktiskt.

Dagens dubbelmoral

Jag är lite trött på att samma människor som säger att vi inte skall prata om vikt pratar om hur illa det måste vara att åldras och att (även om de är emot skönhetsoperationer) "nog" skulle fixa till det om de kan - när de blir tillräckligt skrynkliga.
 
Samma personer pratar också om hur man skall göra eller inte göra för att bevara en fin hy och för att inte åldras i förtid. 
 
Förklara gärna för mig varför man skall ta hänsyn till (låta bli att såra) människor som är feta och som har svårt för att bli eller vara smala (antigen av genetiska orsaker, sjukdom eller att de äter för mycket) och att man samtidigt skiter fullständigt i om man sårar de som åldras i förtid (eller i rätt tid) och pratar vitt och brett om hur fult DET är. Orsaken till en icke-perfekt hy kan nämligen mycket väl vara genetisk eller sjukdom (och självklart ålder), men det kan också vara självorsakat - PRECIS som med fetma.
 
Antigen får väl vi alla lov att vara och se ut som vi gör utan att mötas av utseendehets eller så får också alla kritiseras? 
 
Hälsningar en halvt intorkad druva - på väg att bli ett lyckligt russin.

Vi dansar, Mimi och jag

Bloggen är kapad av Mimi eller rättare sagt min relation till henne och mina känslor för henne och jag har sagt allt som är att säga. Jag älskar den hunden nåt så otroligt. Och nu har vi blivit så samspelta att när hon går lös och jag behöver korrigera, så säger inte jag typ: "Mimi, gå fot!". Nej, det behövs inte. Mimi vet själv när jag tycker hon skall gå fot. Till ex när det närmar sig andra människor, hundar eller cyklister. Och när de har passerat så behöver jag inte säga: "Åh, vad DUKTIG du är Mimi!". Nej då. Det vet hon redan om. Hon sätter sig (utan uppmaning) och väntar på sitt godis.
Rätt roligt att Hittehund har valt just det här bilden bland sina bilder på hemsidan (i headern). Den
betyder så mycket för mig.
 
Så vi "går" inga rundor Mimi och jag. Vi "dansar". För så känns det med en så följsam och artig dam som Mimi är.

Vad vi gjorde under semestern

Mimi sprang - ibland.
 
Och så berättade vi hemlisar för varann.
 
Och så sprang Mimi lite till.
 
Härligt, härligt. Här har vi nästan dagligen sett rådjur på sistone.
 
Här vet jag inte riktigt vad jag gjorde.
 
 
Konstigt att jag har så många foton där hon springer, hon springer nämligen inte så
mycket numera. Hon har börjat småjogga så som äldre damer gör. 
 
Detta var nog den mest viktiga semestersysslan. Tass-avtryck!
 
Underbara Mimi blir 12 år till hösten - då har jag haft äran att ha henne i fyra år. Kärleken blommar som aldrig förr och Mimi har påverkats av mitt icke-ledarskap och tar numera egna initiativ. Dock är och förblir hon en liten tjänarinna som inget annat vill än att ge och få kärlek. Det har jag inget emot. :)

Endokrinologen och hans fru

Jag har hypothyreose, Hashimotos, Essentiell Tremor och lite andra åkommor och går därför till endokrinolog. När jag är där pratar vi hundar (rätt ovanligt) och så pratar vi om mig (helt normalt, tycker jag. ;)

 

Dagens besök:

Jag: Jag mår jättebra nu, bortsett från värmevallningarna. De är inte nådiga och om jag har TUR vaknar jag bara två gånger per natt. Som oftast vaknar jag 4-5 gånger per natt. Genomblöt.

Herr Endo: Då får vi ju i så fall sätta in östrogen igen, men du har redan tagit det i några år. Jag blir lite osäker här, jag måste kolla upp detta. Jag får ringa... <Han tar upp sin mobil och ringer>

Jag: ??

Herr Endo: Jag ringer min fru.

Jag: Din FRU??? <Börjar skratta>

Herr Endo: Hahaha! Ja, det lät kanske lite konstigt. Men hon är gynekolog.

 

Men då så. :D


Stoltserande stolt Mimi

Jag har tidigare skrivit om att Mimi inte ville bära något - det trots att cockern ju är en apporterande fågelhund. Jag var inte säker på orsaken, men jag hade nog rätt i att det handlade om hennes tandlossning.
 
I eftermiddag har vi varit i djuraffären och fått klippt klorna och utan att tänka mig för köper jag en grisknorr till Mimi och ger henne så att hon kan bära hem. Något som ju inte borde fungera, men som jag gjorde av gammal vana från min fd hund.
 
 
 
Mimi TOG grisknorren och höll den i mun och..
 
 
..sen gick hon med huvudet högt HELA vägen hem!
 
Vanligen kommer hon direkt när jag skall fota, för då får man ju godis. Men i dag brydde hon sig inte. Hon ville hem. På studs! :D
 
 

Midsommar

En sak som är lite jobbigt för Mimi och mig är att gå bort. I går kväll - på midsommarafton var vi bortbjudna och jag var starkt frestad att låta Mimi stanna hemma, men lät mig övertalas till att ta henne med.
 
När vi är någonstans är Mimi orolig och väldigt angelägen om att vara nära mig hela tiden. Hon följer till och med mig på toaletten. Efter att ha hälsat på 3-4 gånger börjar hon förstå att det är just det vi gör, vi "hälsar på", men de första gångerna verkar hon tro att hon skall gå genom ytterligare en omplacering (jag är hennes fjärde hem).
 
Därför var det extra trevligt i går kväll när samtliga gäster var förstående för hennes klängighet. Det gör ont i hjärtat när hon är så otrygg, men jag tror ändå att hon har det bättre när hon får hänga med än om hon skall vara själv hemma. Och kanske, kanske vänjer hon sig. Om vi bara tillräckligt ofta går bort till nya ställen.
 
Jag får ser till att bli översocial. ;)
 

Soldyrkaren

 
 
Jag behöver aldrig leta efter Mimi, vare sig hemma eller som här - på jobb. Man bara går dit 
solen är, där är också Mimi.

Jag känner mig stolt

 
Jag har aldrig pushat på eller lagt någon press på att Regina skall göra det ena eller det andra. Jag har inte lagt mig i vad hon borde eller inte borde när det gäller skolgång och studier och jag har aldrig försökt styra hennes bloggande eller sagt vad hon borde eller inte borde skriva om. (Dock kan det ha slinkat ut att jag tycker det är lite pinsamt när hon framställer mig i dålig dager. ;) )
 
Och nu är hon klar med sin universitetsutbildning. Vilken tur jag har haft. Jag är fullt medveten om det. Och jag är tacksam, väldigt tacksam. Nu tror jag inte att högre utbildning är svaret på ett lyckligt liv, det har inte med saken att göra. Men en högre utbildning måste till om man vill jobba med vissa saker och utifrån vad Regina gillar att göra så känns det helrätt att hon har utbildat sig till kommunikatör. 
 
Åh! Vad det är härligt att ha en blogg där man ohämmat kan skryta så mycket man vill!
 
 

Underbart

Ja, vem vill inte flyga till himmels en sån här dag?
 
Mimi var självklart också med på rundan, men var mer intresserad av annat än att vara på med
bild. Konstigt nog, för jag hade mer godis kvar. :D






RSS 2.0