17:17:01
Jag undrade vad vi skulle ut att göra så där mitt emellan mina
vanliga "utgångar".
När vi kom till parken parkerade Svorskan mig och Janne vid
en bänk. Sen FÖRSVANN hon!
Hon blev borta ett bra tag, men jag har tålamod. Janne också.
Kanske inte så MYCKET tålamod, men det räckte.
Svorskan hade lagt upp blodspår i skogen. Och målet var ett
buffelben som ni kan se på bilden. Det stod och väntade på
mig i sprickan där.
Svorskan spårade ur totalt. Hon hade helt klart ingen erfarenhet av detta. Hon visste ju knappt vart hon hade droppat blod och meningen är att jag skall få beröm varje gång jag nosar på en bloddroppe. Men i det stora och hela gick det bra. Jag spårade åt rätt håll och jag hittade mitt buffel-tuggben i slutändan.
Nästa gång skall Svorskan sätta pinnar vid varje bloddroppe säger hon. Så att hon vet när jag är rätt på det. Dessutom skall vi göra det ännu enklare till att börja med. Vi tänker göra det på en vanlig gräsmatta, typ fotbollsplan eller nåt. För jag luktade mig visst det framåt, men jag fattade inte att det låg en present i slutändan. Det måste jag få in i skallen innan jag blir riktigt ivrig.
Man kan väl säga att vi fick blodad tand. Svorskan och jag.
Nästa gång skall Svorskan sätta pinnar vid varje bloddroppe säger hon. Så att hon vet när jag är rätt på det. Dessutom skall vi göra det ännu enklare till att börja med. Vi tänker göra det på en vanlig gräsmatta, typ fotbollsplan eller nåt. För jag luktade mig visst det framåt, men jag fattade inte att det låg en present i slutändan. Det måste jag få in i skallen innan jag blir riktigt ivrig.
Man kan väl säga att vi fick blodad tand. Svorskan och jag.
I morgon kör vi blodspår. För första gången.
I dag var det första gången jag åkte kollektivt med Mimi. Hon har varit med förr - helt klart. Tåget var inga problem, vare sig när tåget kom in på stationen eller när vi gick in. Sen slängde hon sig ner och slappade i mittgången så att konduktören och annat pack varsågod fick gå runt om.
Sen kom vi till Helsingborg och gick i gågatan där det kryllade av människor och hundar. Heller inga problem. Och på uteserveringen fick vi en kall öl var oss, medan Mimi fick isvatten. Det var hur lugnt som helst.
Vi stack inom Zawicca djuraffär och köpte massor med naturligt godis och smaskiga ben också. Mimi var nära på att stjäla en påse med torkade fiskbitar i och då fattade vi att vi var tvungna att köpa med den också.
Hemvägen gick också lätt som en plätt i en full buss och en Mimi som bara lade sig på golvet och så ut som om hon aldrig hade gjort annat.
Jätteduktig var hon. Och nu är vi lite trötta allihopa.
Sen kom vi till Helsingborg och gick i gågatan där det kryllade av människor och hundar. Heller inga problem. Och på uteserveringen fick vi en kall öl var oss, medan Mimi fick isvatten. Det var hur lugnt som helst.
Vi stack inom Zawicca djuraffär och köpte massor med naturligt godis och smaskiga ben också. Mimi var nära på att stjäla en påse med torkade fiskbitar i och då fattade vi att vi var tvungna att köpa med den också.
Hemvägen gick också lätt som en plätt i en full buss och en Mimi som bara lade sig på golvet och så ut som om hon aldrig hade gjort annat.
Jätteduktig var hon. Och nu är vi lite trötta allihopa.
Janne och jag visade fingret till varann.
Mimi viftade med svansen.
Jag fick solbränna.
Och så gjorde vi Gulasch med vitlöksbröd.
I dag skall vi åka tåg till Helsingborg och så tar vi bussen hem igen. Mest för att kolla hur Mimi beter sig när man reser kollektivt. Det har inte ALLS med kall öl på uteservering i underbart väder att göra. Inte alls!
Det är otroligt hur kul man kan ha med skalet på en pistaschnöt.
I dag tjatar inte Mimi på mig.
Hon har någon annan att mysa med.
God morgon! :D
Små primadonnor som inte verkar dricka tillräckligt med vatten vill
ha isvatten ju!
Hur mås det i dag?
God morgon, gott folk!
God morgon, Mimi!
Mimi och dottern på kissrunda (förra veckan).
Dottern: Om du dör medan du har Mimi, vem skall ha Mimi då?
Svorskan: Det vet du väl svaret på?
Dottern: ??
Svorskan: Då kontaktar du Hittehund så att de hittar ett bra hem till henne.
Dottern: Va? Men JAG då!
Svorskan: Du är ingen hundmänniska. Det vet du ju.
Dottern: Hmpf! Jag är väl snäll? Gosar med henne och så?
Svorskan: Det är liksom lite mer som skall till.
Dottern: Men jag kan ge henne mat och gå turer och sånt?
Svorskan: Som med (fd hunden) Madde? När du skulle gå kissrunda med henne och kom på när du kom ut att du hade tagit med dig kopplet, men glömt hunden? ;D
Hon lurar mig, den lilla damen. Hon ger alla signaler på att det att jogga är skittråkigt och när vi kör intervaller så hänger hon efter. Vid inkallning kommer hon, men jag får henne inte att ta i och springa som attan. Jag har därför varit försiktig med tanke på att hon kanske inte helt har återhämtat sig än och vi har ett par undersökningar kvar för att se om alla värden etc har blivit bra.
Men nu i morse var det två fåglar som hade jätteroligt med att trigga igång henne och de klarade av det jag inte klarar. Hon sprang som attan medan ena fågeln flög lågt framför nosen på henne en lång strecka. Över ett helt fotbollsplan faktisk. Hon försvann för mig och kom HALTANDE tillbaks efter ett par minuter. När vi skulle gå vidare dök fåglarna upp IGEN och började IGEN trigga Mimi och hon var inte svårbedd. Men denna gången kunde jag bryta medan hon sprang, hon stannade upp och kom till mig. Jag fick kolla tassar och ben för att se om hon var skadad, men antagligen hade hon bara sträckt en muskel eller nåt, för hon slutade halta på hemvägen.
Frågan är hur jag kan göra något lika roligt för henne som fåglarna. Hur kan jag bli lika rolig som fåglar, fasaner och kaniner? Inte lätt det där, men det hade varit fantastisk kul om jag hade kommit på något. Mimi bryr sig inte alls om leksaker eller apportering, så det funkar tyvärr inte. Men jag har köpt ett kaninskinn och KANSKE hon kan låta sig frestas av det när vi har kört blodspår några gånger. Att jag får väckt vargen i henne. För det FINNS en varg där, jag måste bara hitta rätt knapp att trycka på.
Men nu i morse var det två fåglar som hade jätteroligt med att trigga igång henne och de klarade av det jag inte klarar. Hon sprang som attan medan ena fågeln flög lågt framför nosen på henne en lång strecka. Över ett helt fotbollsplan faktisk. Hon försvann för mig och kom HALTANDE tillbaks efter ett par minuter. När vi skulle gå vidare dök fåglarna upp IGEN och började IGEN trigga Mimi och hon var inte svårbedd. Men denna gången kunde jag bryta medan hon sprang, hon stannade upp och kom till mig. Jag fick kolla tassar och ben för att se om hon var skadad, men antagligen hade hon bara sträckt en muskel eller nåt, för hon slutade halta på hemvägen.
Frågan är hur jag kan göra något lika roligt för henne som fåglarna. Hur kan jag bli lika rolig som fåglar, fasaner och kaniner? Inte lätt det där, men det hade varit fantastisk kul om jag hade kommit på något. Mimi bryr sig inte alls om leksaker eller apportering, så det funkar tyvärr inte. Men jag har köpt ett kaninskinn och KANSKE hon kan låta sig frestas av det när vi har kört blodspår några gånger. Att jag får väckt vargen i henne. För det FINNS en varg där, jag måste bara hitta rätt knapp att trycka på.
God morgon! :D
Mimi älskar soffan på balkongen (som inte är färdig än, men skit samma). Här
kallar hon på mig, sjunger en sång och ber mig sluta fota för att
istället mysa med henne. Eller så bara gäspade hon..
God morgon! :D
Varje morgon fjäskar Mimi för mig när jag sitter med mitt morgonkaffe. Egentligen väntar hon på att jag skall säga det förlösande ordet "mat":
I slutet av videon kan man se hennes nos arbeta när hon
sitter vid köksbänken. Så där gjorde hon aldrig när hon
fick vanligt torrfoder. Även om Mimi är matglad
oavsett vad hon får, är hon mycket mer
nyfiken nu när jag ger henne BARF.
I slutet av videon kan man se hennes nos arbeta när hon
sitter vid köksbänken. Så där gjorde hon aldrig när hon
fick vanligt torrfoder. Även om Mimi är matglad
oavsett vad hon får, är hon mycket mer
nyfiken nu när jag ger henne BARF.
En svensexa där kompisarna lurar killen till att tro att han skall hoppa bungyjump.
Ibland undrar jag om det går prestige i att ha många vänner. Jag har aldrig förstått mig på det där. Jag har aldrig velat ha många vänner och de få jag har skall vara nära vänner, annars kan jag skita i det.
Är det "fint" att ha många? Säger det något om personen i fråga? Visst kan man säga att den personen är social, men det betyder inte att den personen är en som JAG vill ha som vän. Att vara social säger mig inget mer än att personen är glad för att umgås och prata med andra, det säger mig inget om den personens värderingar och personliga egenskaper.
Jag dras gärna till mina motsatser, mycket för att jag gillar att få input från annorlunda tänkande. Jag känner aldrig att jag behöver ha "överseende" med vänner som tycker olika. Jag kräks nästan när jag hör någon säga att de har "överseende". Det är arrogant och visar på avsaknad av ödmjukhet. Att man tror att man själv sitter med facit och att alla andra är dumma i huvudet.
Kan behovet och önskan om att ha många vänner ha att göra med att man är rädd för att bli ensam? Eller att man ogillar att enbart vara i sitt eget sällskap? Jag stormtrivs med att vara själv. Jag tycker att mina tankar och funderingar ibland tar upp så stor plats att det knappt finns utrymme för andra.
Är "många vänner" något som har med status att göra? Eller är det ett behov vissa har och andra inte? Jag har varit med om väninnor som har många vänner, men som suckar och stönar när de ringer och verkar tycka det är mer jobbigt än trevligt. Varför sållar man inte då? Varför måste man ha kvar alla vänner? Eller är det feghet och rädsla för konflikter som gör att de inte bryter vänskap som är mer till besvär än glädje?
Är det "fint" att ha många? Säger det något om personen i fråga? Visst kan man säga att den personen är social, men det betyder inte att den personen är en som JAG vill ha som vän. Att vara social säger mig inget mer än att personen är glad för att umgås och prata med andra, det säger mig inget om den personens värderingar och personliga egenskaper.
Jag dras gärna till mina motsatser, mycket för att jag gillar att få input från annorlunda tänkande. Jag känner aldrig att jag behöver ha "överseende" med vänner som tycker olika. Jag kräks nästan när jag hör någon säga att de har "överseende". Det är arrogant och visar på avsaknad av ödmjukhet. Att man tror att man själv sitter med facit och att alla andra är dumma i huvudet.
Kan behovet och önskan om att ha många vänner ha att göra med att man är rädd för att bli ensam? Eller att man ogillar att enbart vara i sitt eget sällskap? Jag stormtrivs med att vara själv. Jag tycker att mina tankar och funderingar ibland tar upp så stor plats att det knappt finns utrymme för andra.
Är "många vänner" något som har med status att göra? Eller är det ett behov vissa har och andra inte? Jag har varit med om väninnor som har många vänner, men som suckar och stönar när de ringer och verkar tycka det är mer jobbigt än trevligt. Varför sållar man inte då? Varför måste man ha kvar alla vänner? Eller är det feghet och rädsla för konflikter som gör att de inte bryter vänskap som är mer till besvär än glädje?
Jättefint väder är det ute. Svorskan och jag begav oss ut på morgon-
rundan. Men det jag inte visste var att vi skulle JOGGA!
Shit! Vad tråkigt DET va. Vi lunkade fram i makligt tempo och jag
förstod inte poängen alls.
Svorskan fattade dock att jag hade tråkigt. "Vi kör IV istället", sa hon.
Jag tänkte att ALLT är väl bättre än detta, men inte visste jag att
IV betyder intervaller! Jag fick springa som attan en strecka,
sen gick vi en strecka och så höll vi på en halv mil.
Nu ligger jag utslagen efter att ha druckit 30 liter vatten. ;)
Det är kanske mest som jag är ovan. Lite roligt var det trots allt. Svorskan kom med uppmuntrande tillrop när jag sprang och så fick jag godis mellan varannan intervall, så där ungefär. Om vi gör så här två, tre gånger per vecka kommer jag nog att få riktig spring i benen. Då kan Svorskan gå hem och lägga sig, för då kommer JAG att komma först i mål. Eller rättare sagt: Ligga lite före i spåret.
Mornings på er! :D
