Inte Reginas - men Linas

Regina bloggade om Linas matkasse förra veckan och bjöd mig på middag en dag. Jag blev så impad och inspirerad bara av att titta (och gott var det), så jag beställde jag med.
 
Ugnsbakad lax med sojavinägrett, pak soi och lime.  
 
Jag ångrar mig inte en sekund. SÅ gott! Och hela upplägget är så genomtänkt och praktiskt.

Dagens dubbelmoral

Jag är lite trött på att samma människor som säger att vi inte skall prata om vikt pratar om hur illa det måste vara att åldras och att (även om de är emot skönhetsoperationer) "nog" skulle fixa till det om de kan - när de blir tillräckligt skrynkliga.
 
Samma personer pratar också om hur man skall göra eller inte göra för att bevara en fin hy och för att inte åldras i förtid. 
 
Förklara gärna för mig varför man skall ta hänsyn till (låta bli att såra) människor som är feta och som har svårt för att bli eller vara smala (antigen av genetiska orsaker, sjukdom eller att de äter för mycket) och att man samtidigt skiter fullständigt i om man sårar de som åldras i förtid (eller i rätt tid) och pratar vitt och brett om hur fult DET är. Orsaken till en icke-perfekt hy kan nämligen mycket väl vara genetisk eller sjukdom (och självklart ålder), men det kan också vara självorsakat - PRECIS som med fetma.
 
Antigen får väl vi alla lov att vara och se ut som vi gör utan att mötas av utseendehets eller så får också alla kritiseras? 
 
Hälsningar en halvt intorkad druva - på väg att bli ett lyckligt russin.

Vi dansar, Mimi och jag

Bloggen är kapad av Mimi eller rättare sagt min relation till henne och mina känslor för henne och jag har sagt allt som är att säga. Jag älskar den hunden nåt så otroligt. Och nu har vi blivit så samspelta att när hon går lös och jag behöver korrigera, så säger inte jag typ: "Mimi, gå fot!". Nej, det behövs inte. Mimi vet själv när jag tycker hon skall gå fot. Till ex när det närmar sig andra människor, hundar eller cyklister. Och när de har passerat så behöver jag inte säga: "Åh, vad DUKTIG du är Mimi!". Nej då. Det vet hon redan om. Hon sätter sig (utan uppmaning) och väntar på sitt godis.
Rätt roligt att Hittehund har valt just det här bilden bland sina bilder på hemsidan (i headern). Den
betyder så mycket för mig.
 
Så vi "går" inga rundor Mimi och jag. Vi "dansar". För så känns det med en så följsam och artig dam som Mimi är.

Vad vi gjorde under semestern

Mimi sprang - ibland.
 
Och så berättade vi hemlisar för varann.
 
Och så sprang Mimi lite till.
 
Härligt, härligt. Här har vi nästan dagligen sett rådjur på sistone.
 
Här vet jag inte riktigt vad jag gjorde.
 
 
Konstigt att jag har så många foton där hon springer, hon springer nämligen inte så
mycket numera. Hon har börjat småjogga så som äldre damer gör. 
 
Detta var nog den mest viktiga semestersysslan. Tass-avtryck!
 
Underbara Mimi blir 12 år till hösten - då har jag haft äran att ha henne i fyra år. Kärleken blommar som aldrig förr och Mimi har påverkats av mitt icke-ledarskap och tar numera egna initiativ. Dock är och förblir hon en liten tjänarinna som inget annat vill än att ge och få kärlek. Det har jag inget emot. :)

Endokrinologen och hans fru

Jag har hypothyreose, Hashimotos, Essentiell Tremor och lite andra åkommor och går därför till endokrinolog. När jag är där pratar vi hundar (rätt ovanligt) och så pratar vi om mig (helt normalt, tycker jag. ;)

 

Dagens besök:

Jag: Jag mår jättebra nu, bortsett från värmevallningarna. De är inte nådiga och om jag har TUR vaknar jag bara två gånger per natt. Som oftast vaknar jag 4-5 gånger per natt. Genomblöt.

Herr Endo: Då får vi ju i så fall sätta in östrogen igen, men du har redan tagit det i några år. Jag blir lite osäker här, jag måste kolla upp detta. Jag får ringa... <Han tar upp sin mobil och ringer>

Jag: ??

Herr Endo: Jag ringer min fru.

Jag: Din FRU??? <Börjar skratta>

Herr Endo: Hahaha! Ja, det lät kanske lite konstigt. Men hon är gynekolog.

 

Men då så. :D


Stoltserande stolt Mimi

Jag har tidigare skrivit om att Mimi inte ville bära något - det trots att cockern ju är en apporterande fågelhund. Jag var inte säker på orsaken, men jag hade nog rätt i att det handlade om hennes tandlossning.
 
I eftermiddag har vi varit i djuraffären och fått klippt klorna och utan att tänka mig för köper jag en grisknorr till Mimi och ger henne så att hon kan bära hem. Något som ju inte borde fungera, men som jag gjorde av gammal vana från min fd hund.
 
 
 
Mimi TOG grisknorren och höll den i mun och..
 
 
..sen gick hon med huvudet högt HELA vägen hem!
 
Vanligen kommer hon direkt när jag skall fota, för då får man ju godis. Men i dag brydde hon sig inte. Hon ville hem. På studs! :D
 
 

Midsommar

En sak som är lite jobbigt för Mimi och mig är att gå bort. I går kväll - på midsommarafton var vi bortbjudna och jag var starkt frestad att låta Mimi stanna hemma, men lät mig övertalas till att ta henne med.
 
När vi är någonstans är Mimi orolig och väldigt angelägen om att vara nära mig hela tiden. Hon följer till och med mig på toaletten. Efter att ha hälsat på 3-4 gånger börjar hon förstå att det är just det vi gör, vi "hälsar på", men de första gångerna verkar hon tro att hon skall gå genom ytterligare en omplacering (jag är hennes fjärde hem).
 
Därför var det extra trevligt i går kväll när samtliga gäster var förstående för hennes klängighet. Det gör ont i hjärtat när hon är så otrygg, men jag tror ändå att hon har det bättre när hon får hänga med än om hon skall vara själv hemma. Och kanske, kanske vänjer hon sig. Om vi bara tillräckligt ofta går bort till nya ställen.
 
Jag får ser till att bli översocial. ;)
 

Soldyrkaren

 
 
Jag behöver aldrig leta efter Mimi, vare sig hemma eller som här - på jobb. Man bara går dit 
solen är, där är också Mimi.

Jag känner mig stolt

 
Jag har aldrig pushat på eller lagt någon press på att Regina skall göra det ena eller det andra. Jag har inte lagt mig i vad hon borde eller inte borde när det gäller skolgång och studier och jag har aldrig försökt styra hennes bloggande eller sagt vad hon borde eller inte borde skriva om. (Dock kan det ha slinkat ut att jag tycker det är lite pinsamt när hon framställer mig i dålig dager. ;) )
 
Och nu är hon klar med sin universitetsutbildning. Vilken tur jag har haft. Jag är fullt medveten om det. Och jag är tacksam, väldigt tacksam. Nu tror jag inte att högre utbildning är svaret på ett lyckligt liv, det har inte med saken att göra. Men en högre utbildning måste till om man vill jobba med vissa saker och utifrån vad Regina gillar att göra så känns det helrätt att hon har utbildat sig till kommunikatör. 
 
Åh! Vad det är härligt att ha en blogg där man ohämmat kan skryta så mycket man vill!
 
 

Underbart

Ja, vem vill inte flyga till himmels en sån här dag?
 
Mimi var självklart också med på rundan, men var mer intresserad av annat än att vara på med
bild. Konstigt nog, för jag hade mer godis kvar. :D

Kissrunda innan Let´s Dance

Vi har inte så bra kamera, men att få skärpa på svansen är så att säga omöjligt oavsett.
Den går i ett. Och hade jag haft en svans hade det varit likadant. Mimi är duktig
och rör inte sina tumörer. Vi håller tummar, tår och tassar för att det
håller i sig.
 

Det ser lovande ut

Första dagen utan salva och utan bandage och Mimi har inte rört tumörerna alls! Kanske vi slipper operera, inget hade varit bättre än det.
 
Ibland skippar vi morgonrundan som sådan och så går vi heller en omväg till jobbet som tar en
timme och Mimi kan springa lös. Bästa starten på dagen!

Känns rätt bra

NU har jag fått svar. Det är inte cancer, men inflammatoriska förändringar. Så nu är målet att det skall sluta klia, så det inte blir en farlig infektion. Skall använda en salva jag har fått några dagar till, hjälper inte det måste den godartade tumören opereras bort (en på benet och en i örat). Det kostar sek 8.200 om de skall skicka iväg tumörerna för provtagning (för att se om det är återkomman problem eller ej). Utan provtagning ligger priset på ca 4.300:-. Det är narkosen som gör det så dyrt.


Så nu håller vi tummarna för att salvan gör så att det inte kliar!

 

Här har jag flyttat Mimis säng på jobbet så att hon kan ligga i solen. Man skall ju ha det bra! 
 

Vi lägger det åt sidan i helgen

 
Mimi älskar solen, så jag har lagt hennes favoritfilt på balkonggolvet och så solar hon där medan jag städar. Helt okej arbetsfördelning, tycker Mimi.
 
Två gånger per dag smörjer jag på salva på tumören på benet och i örat. Den skall förhoppningsvis stilla klådan, men än så länge verkar det inte hjälpa. Till veckan skall jag ringa och prata med veterinären igen för att få svar på om det är cancer eller ej och planera vad vi eventuellt skall göra härnäst.
 
Jag tänker alla möjliga tanker och uteslutar inga möjligheter - vare sig på gott eller ont. Det är så jag funkar. Men jag har också förmågan att lägga tankarna åt sidan och bara njuta, så det gör vi nu i helgen, Mimi och jag.
 
Vi var på en tidig långrunda. Två timmar har vi varit ute och gått i strålande solsken. Vindstilla var det också, något som inte är så vanligt i Landskrona.
 
Om man vill se vad som kan vara positivt med sjukdom, så är det att man vaknar till och ser att man börjar ta saker för givet. Senaste veckan har Mimi fått många flera pussar igen, det kan aldrig bli för mycket kärlek. 
 
Och när det är sagt skall jag nu göra som jag skrev här ovanför, jag lägger de trista tankarna åt sidan ett tag och njuter av helgen.

Dagsläget

Samma som den lilla tumören på benet har hon en i ena örat också.
 
 Vi fick salva med kortison och antibiotika i hopp om att stilla klådan. Proven visade att det möjligen är cancer, men inte en väldigt aggressiv variant i så fall. De skall skickas till ett större labb. 






RSS 2.0